Quercus rehderiana (syn. Q. pseudosemecarpifolia) tycks vara relativt härdig på friland, men jag har inte tidigare lyckats så den på direkt på friland. Nu på hösten när annan växtlighet börjar vissna ner så är det lättare att upptäcka städsegröna plantor. Det visade sig att ett av de ekollon av Q. rehderiana som jag sådde förra hösten har grott. Det är möjligt att det kan finnas fler plantor, men jag har svårt att hitta dem. Jag brukar visserligen markera var jag har sått med plastetiketter/skyltar, men de har en tendens att försvinna. Troligen är det fåglar som rycker upp skyltarna. Problemet med just Q. rehderiana är annars att ekollonen har kort hållbarhet och gror snabbt, vilket gör att de måste sås redan på hösten. Det är inget problem om man sår i krukor som förvaras frostfritt, men om man sår på friland så riskerar ekollonen att frysa ihjäl. De tål inte alls lika mycket kyla som ekollonen hos våra inhemska ekar. Ekollonen hos Q. ilex är lika känsliga, men de kan sås senare eftersom de inte gror lika snabbt. Den senaste vintern var dock mycket mild, vilket uppenbarligen gjorde att ekollon från såväl Q. rehderiana som Q. ilex kunde klara vinterkylan.