Jag blev lite chockad när jag nyligen återsåg exemplaret av Quercus longispica i Hillier Gardens. Det såg sämre ut än förra året, åtminstone när det gäller de lägre grenarna. Bladverket var glesare och en del kvistar hade vissnat. Högre upp i trädet syntes dock ingen försämring. Tyvärr var det för sent att hitta ekollon. Troligen hade det aldrig varit särskilt många ekollon från början, och de som hade funnits, hade redan fallit av eller i bästa fall plockats av någon annan. Jag letade på marken under trädet, men hittade bara ett litet ekollon som möjligen kan gro. Jag har dock redan två fröplantor som härstammar från detta träd.

Jag har tidigare betraktat Q. longispica som en av de bästa arterna bland de "gyllene ekarna". Idag är jag inte längre lika säker på det, delvis efter att ha studerat närbesläktade arter. Just detta exemplar är dock uppodlat från ekollon som är insamlat på relativt hög höjd, 3800 meter, och borde därmed ha en bättre härdighet än flera andra arter och varianter. Q. longispica brukar för övrigt ibland räknas som en variant av Q. rehderiana, precis som Q. pseudosemecarpifolia.

Det ska finnas, eller ha funnits, ytterligare ett exemplar av Q. longispica av annan härkomst i Hillier Gardens, men jag lyckades tyvärr inte hitta det.