När jag besökte Hillier Gardens förra året hittade jag ingen Quercus pseudosemecarpifolia, trots att jag visste att det växte flera exemplar där, främst därför att jag inte hade en aning om hur de såg ut. När jag nyligen åter besökte Hillier Gardens visste jag däremot vad jag skulle leta efter och jag hade inga större problem att hitta dem.

Det växer fyra exemplar av Q. pseudosemecarpifolia av två olika härkomster i Hillier Gardens. Ett exemplar växer öppet och ensamt vid picknickarean intill parkeringen redan innan man kommer fram till entrén med biljettkontoret. Detta exemplar var det enda som jag hittade några ekollon på, trots att det inte fanns något annat exemplar i närheten. Det hade uppenbarligen lyckats pollinera sig självt.

I en helt annan del av Hillier Gardens, Brentry Woodland, växte ett annat exemplar av samma härkomst. Det hade ett helt annat växtsätt och betydligt större blad. Eftersom det är av samma härkomst som det förra exemplaret, beror skillnaderna troligen på att det växer i en skogsmiljö och att det är ett större och mer moget exemplar. Bladen hade i stort sett uppnått vuxenformen, även om de fortfarande hade en del tänder i bladkanterna. Det är mycket möjligt att bladkanterna så småningom kommer att bli helt släta.

Alldeles i närheten växte ett annat exemplar, fast av annan härkomst. Det var lite mindre och bladen var också något mindre. Däremot hade bladen troligen uppnått sin slutgiltiga vuxenform och saknade i stort sett helt tänder i bladkanterna. Bladen påminde faktiskt lite om bladen hos Q. longispica fast utan det gula luddet på undersidan av bladen.

I en annan del av Brentry Woodland växte ett annat exemplar av samma härkomst. Det var dock betydligt mindre och bladen hade ännu inte uppnått vuxenformen.

Jag tycker inte att ungdomsformen av bladen hos Q. pseudosemecarpifolia är speciellt vacker och de ser mer ut som hos någon art av Ilex (järnek). Vuxenformen ser däremot ganska attraktiv ut. Tyvärr tar det nog minst 15–20 år innan bladen uppnår vuxenformen, precis som hos stenekar.

Både i Kew Gardens och Hillier Gardens finns det fler exemplar av Q. pseudosemecarpifolia än av någon annan art inom samma grupp. Man kan fråga sig varför. Antingen tycker frösamlare att det är en speciellt attraktiv art, eller så är den helt enkelt lättare att få tag på och föröka.