Det här inlägget är lite försenat. Det var ju i mitten av oktober som jag besökte Kew Gardens i London. I vilket fall som helst vill jag kommentera mina senaste observationer av Quercus aquifolioides i Kew Gardens. Q. aquifolioides tillhör ju Asiens gyllene ekar, en grupp av cirka tio städsegröna ekarter där Q. semecarpifolia är den mest kända.

Den största överraskningen var att det äldsta exemplaret eller åtminstone det exemplar, som redan tidigare var märkt som Q. aquifolioides, har dött. Vad har hänt? Det stod visserligen inte på en idealisk plats och fick nog inte så mycket sol som arten vill ha. Det såg dock friskt ut vid det senaste tillfället som jag såg det år 2019. Det har vuxit där sedan 1992.

En mer positiv överraskning var att ett av exemplaren, som tidigare var märkt som Q. semecarpifolia och som tidigare såg lite sjukligt ut, nu tycks ha återhämtat sig. Några döda grenar syns fortfarande i toppen, men inga fler grenar har vissnat och bladverket ser friskt ut. Jag hade nog gissat att om något exemplar av arten skulle dö, så skulle nog detta exemplar dö först. Detta exemplar är nog lika gammalt som exemplaret som dog.

Sedan har vi det andra exemplaret som tidigare var märkt som Q. semecarpifolia. Jag tvivlar fortfarande på att det verkligen är en Q. aquifolioides. I varje fall har den annorlunda och rundare blad än något annat exemplar av Q. aquifolioides som jag har sett tidigare. Det har dock inte fått någon ny artbeteckning sedan jag såg det senast.

Jag har funderat en del över varför bladformen skiljer sig åt på detta exemplar. En uppenbar förklaring kan vara att exemplaret är felmärkt och tillhör någon annan art. Om det inte är en Q. aquifolioides så skulle det möjligen kunna vara en Q. pannosa istället. Jag har inte sett någon ek märkt som Q. pannosa men jag har sett bilder på Q. pannosa som liknar detta exemplar. En annan tänkbar förklaring kan vara att bladen skiljer sig åt på buskformen (macchiaformen) av arten. De flesta av Asiens gyllene ekar kan förekomma både i trädform och i buskform, beroende på förhållandena. Detsamma gäller ju även stenek (Q. ilex). Man ser dock aldrig buskformen av stenek i botaniska trädgårdar, troligen därför att förhållandena är alltför gynnsamma där. I torra områden i naturen (macchia, maquis) kan stenek däremot förekomma i buskform och då är bladen mindre och rundare än hos trädformen. Asiens gyllene ekar kommer däremot från ett monsunklimat med torra vintrar och fuktiga somrar. Kanske tycker vissa exemplar att somrarna i London är alltför torra och antar då buskformen istället.

Slutligen hittade jag ett nyplanterat exemplar av Q. aquifolioides som jag inte har sett tidigare. Även det har ganska runda blad och påminner lite om det förra exemplaret.