Självklart är det skillnad mellan vintergröna arter i härdighet, men det är inte det min kommentar avser.
Jag avser det generella rådet att: En vintergrön planta (oavsett art) utan rotförankring i omgivande jord för vätskeupptag och bunkring inför vintern, har det betydligt svårare och riskerar att dö, av torka ironiskt nog.
Framförallt om den utsätts för vintersol och vårsol med djup tjäle i marken.
- Som ett komplement kan nämnas att många växter kommersiellt oftast odlas i ren torv.
En alltför fuktig rot-/torvkula leder ner köld till en växts oftast känsligaste del, roten och mördar den effektivt.
Ett sätt att undvika detta är att ersätta torven med någon genomsläpplig jordblandning (vissa odlar tex extremt känsliga växter i ren grus)osv.

Fatsia, ja det var en glad överraskning att de tog sig igenom, trots långa och extremt hårda köldperioder med låga temperaturer; Inklusive en vecka eller så med minus -12C till -15C utan snö framåt vårkanten.
Skyddad, 30 cm tjock lager med eklöv som marktäckning en bit upp på plantorna (totalt 10 st Fatsia i olika ålder/storlek och placering) samt givetvis snö (det snöade som bekant ovanligt mycket vilket ger bra skydd).
Ingen av mina plantor utsätts i någon nämnbar utsträckning för vintersol och vårsol, vilket jag tror är en avgörande faktor.
Jag tror dessutom att en inte för framhetsad Fatsia planta (vilket man oftast missar eller inte vet när man köper ett gäng) blir härdigare i jämförelse med en som skrämts upp i storlek fort.
Och som ev. sätts ut sent och som inte hinner etablera sig före ankomst av Kung Bore och som dessutom plågas av vinter-/vårsolen...
Tja, mer än så vet inte jag i alla fall :-)