På längre sikt är givetvis risken för nya och kanske ännu djupare istider ett mycket stort problem. Under en istid kommer stora landområden att täckas av is och vara obrukbara för människan. Dessutom kommer många områden i varmare trakter dessutom att förvandlas till öknar. Visserligen kommer det att bli mer land i tropikerna på grund av den lägre havsnivån, men det räcker knappast för att kompensera för de landområden som blir obrukbara på grund av is, kyla och torka. När det gäller risken för en ny istid talar vi dock om en tidshorisont på flera tiotusentals eller hundratusentals år och framåt. Effekterna på grund av människans utsläpp i atmosfären kommer att bli påtagliga inom de närmaste 100 åren och kanske några tusen år framåt, såvida vi inte kan begränsa utsläppen.

Jag tror att människan är kapabel att förhindra fler istider. Det kräver dock bättre förståelse för hur vi bäst kan påverka klimatet i den riktning vi önskar. Naturligtvis måste vi även förstå bättre hur dagens utsläpp oavsiktligt påverkar klimatet. Dagens klimatforskning är inte inriktad på att förhindra istider men är grundläggande och helt nödvändig för att vi ska uppnå den kunskapsnivå som krävs. Det är dock inte bråttom att förhindra en istid och den nuvarande uppvärmningen är ett betydligt större problem på kort sikt. Koldioxid duger knappast att reglera klimatet med på längre sikt eftersom den försvinner ur atmosfären alltför snabbt. De reserver av fossila bränslen som finns i marken räcker knappast för att förhindra en istid, bara att skjuta upp den några tusen år. Det kommer att kräva helt andra växthusgaser och metoder för att förhindra en istid.