Efter den sensate istiden drog sig Grönlands inlandsis tillbaka och var som minst för 6000 till 4000 år sedan. Därefter har klimatet blivit kyligare och inlandsisen har avancerat igen. Den nådde sitt maximum i början av 1900-talet och har därefter åter dragit sig tillbaka. Det finns dock fortfarande mer is än under den här mellanistidens klimatoptimum.

Renarna på Grönland dog inte alls ut på 1300-talet, utom möjligen lokalt på vissa platser. Det har funnits renar på Grönland hela tiden under den här mellanistiden. Visserligen har det införts renar från Norge men det finns också inhemska populationer. Troligen levde det renar på isfria delar av Grönland även under den senaste istiden.

Varför skulle isbjörnarna ha varit särskilt hotade på just 400-talet? De måste ha haft det kämpigare några tusen år tidigare när det var som varmast under den här mellanistiden. Ishavet var då troligen mer eller mindre isfritt sommartid. Men de överlevde ju uppenbarligen. Skulle sommarisen åter försvinna så lär isbjörnarnas utbredningsområde åter minska men de kommer inte dö ut av den orsaken. Däremot är frågan vad den ökade försurningen av Ishavet, till följd av att koldioxid löser sig i det kalla vattnet, kan få för konsekvenser för ekosystemen i Arktis. I värsta fall skulle det kunna innebära den sista spiken i kistan för isbjörnarna.