Palmer och andra exotiska växter för Skandinavien

[ In English ]

• Inledning
• Palmer
• Kaktusar
• Yucca & Agave
• Bambu
• Bananer
• Eucalyptus
• Städsegröna ekar
• Andra städsegröna lövträd
• Klimat
• Om dessa webbsidor
• Diskussionsforum

---

Om du har kommentarer eller förslag, e-maila mig:

Du är besökare nr:

sedan 27/12 1999

Uppdaterad 22/01 2012

Copyright © 1998–2012 Leif Klingström

Palmer för Skandinavien

Ja, det går faktiskt i viss utsträckning att odla palmer utomhus i de mildaste delarna av Skandinavien. Det växer mycket riktigt också palmer utomhus på några platser i Danmark, Norge och Sverige. Naturligtvis bör man glömma höga vajande palmer i tropikerna. De palmer som eventuellt kan klara sig i Skandinavien är som regel ganska små till växten och antalet arter är ganska begränsat. Dessutom kräver de ett visst skydd på vintern. Man bör åtminstone täcka marken runt palmen på vintern och under kalla vintrar bör även bladen skyddas. Detta kan vara ganska svårt att göra med palmer i trädstorlek men flera av de allra härdigaste arterna är dvärgpalmer som är ganska lätta att skydda.

Det finns i princip två huvudgrupper av köldhärdiga palmer:

• De som växer bra i svala klimat men som kräver milda vintrar (Trachycarpus, Chamaerops).
• De som klarar sträng kyla men som kräver varma somrar för att växa bra eller uppnå full härdighet (Rhapidophyllum, Sabal minor, Nannorrhops).

Det finns tyvärr inga palmer som klarar både svala somrar och kalla vintrar. För Skandinaviens del är den första gruppen mest intressant och där främst Trachycarpus.

Även om de flesta palmer som nu växer utomhus i Skandinavien är planterade på 90-talet eller senare så är det ingen direkt nyhet. Åtminstone i Danmark växte det förmodligen palmer utomhus på 30- och 40-talet. Det finns troligen inga palmer som har överlevt utomhus i Skandinavien i mer än ett eller ett par decennier. Vill man försäkra sig om långsiktig överlevnad hos palmerna så bör man välja de härdigaste varianterna av de härdigaste arterna. Dessutom bör man vara beredd att skydda palmerna vid sträng kyla. Det går troligen att öka köldhärdigheten med rätt gödning.

Bilden nedan är från botaniska trädgården i Köpenhamn. Den ger en viss uppfattning om vad som kan vara möjligt att odla även i de allra mildaste delarna av södra Sverige.

Trachycarpus

Den palmart som är mest känd för att vara köldhärdig är Trachycarpus fortunei (väderkvarnspalm på svenska, hørpalme på dansk) från Kina och Japan. Det är inte den allra härdigaste arten men den är ganska snabbväxande och en av de få köldhärdiga arterna som når trädstorlek. Dessutom är den relativt billig och lätt att få tag på (dock ej i Skandinavien). Det är en ganska stryktålig palm som har en god förmåga att återhämta sig även efter omfattande skador på bladen. Den är dock känslig för blåst. Den klarar temperaturer ner till −10°C ganska bra och äldre etablerade exemplar i god kondition kan nog klara temperaturer ner till −15°C utan större skador på bladen. Vid lägre temperaturer får man räkna med att bladen fryser bort och vid temperaturer på −20°C eller lägre så svävar palmen i direkt livsfara. Även längre perioder med inte fullt så extrem kyla kan döda dessa palmer. Trots det finns det uppgifter om Trachycarpus som har överlevt temperaturer på −25°C och lägre (se nedan).

Trachycarpus fortunei bör kunna klara sig mycket bra på västkusten i Norge och en bit in i en del norska fjordar. Likaså bör den kunna klara sig hyfsat i många kusttrakter i Danmark. I Sverige är möjligheterna för T. fortunei mer begränsade, men längs Öresundskusten i Skåne och gynnade lägen längs västkusten och kanske även vissa platser i Blekinge och Öland vore T. fortunei värd att testa. I stora städer är klimatet ofta betydligt mildare och på t.ex. skyddade bakgårdar kan T. fortunei vara väl värd att testa. Man ska dock inte luras tro att T. fortunei är härdig bara för att man bor i zon 1 enligt det svenska zonsystemet. T. fortunei kan möjligen bara anses vara härdig i de allra mildaste delarna av zon 1 och knappt ens där. Med mer eller mindre omfattande vinterskydd och eventuellt med uppvärmning går det naturligtvis att odla arten i trakter med kallare vintrar.

Västra Norge är det nordligaste området i världen där palmer kan växa utomhus året om. Exakt hur långt norrut de kan växa är svårt att bedöma eftersom det inte finns någon skarp klimatgräns.

För att bedöma om Trachycarpus fortunei kan klara sig på en viss plats kan man studera vilka andra växter som kan klara sig där. Lämpliga indikatorväxter är t.ex. Araucaria araucana och Ficus carica (fikon / figen). A. araucana är tyvärr ganska ovanlig som prydnadsväxt i Skandinavien så Ficus carica är i praktiken en bättre indikatorväxt. Man bör dessutom vara medveten om att A. araucana är något härdigare än såväl T. fortunei som F. carica, vilket kan ge falska förhoppningar. I ett klimat där F. carica kan växa upp till en stor buske eller ett litet träd kan förmodligen även T. fortunei klara sig bra de flesta vintrar utan annat skydd än marktäckning. Fryser F. carica ner regelbundet så måste även T. fortunei ha mer omfattande skydd. Kan inte F. carica växa utomhus överhuvudtaget så ska man nog inte heller fundera över att plantera T. fortunei. På flera håll i Danmark växer det 4–5 meter höga exemplar av F. carica som ger frukt årligen. På dessa platser bör även T. fortunei kunna klara sig ganska bra. Naturligtvis kan det förekomma det enstaka vintrar då F. carica fryser ner även på dessa platser och då kräver också T. fortunei mer skydd.

Ett karaktäristiskt drag hos Trachycarpus fortunei, liksom hos vissa andra arter av Trachycarpus, är den lurviga stammen. Stammen är täckt av fibrer från gamla bladbaser som brukar sitta kvar. Detta förekommer visserligen även inom en del andra palmsläkten men är sällan så påtagligt som hos just T. fortunei. Den ger ett intryck av "ullhårig" palm. Även om dessa palmerna är ganska härdiga i grunden är det nog rätt troligt att fibrerna kan bidra ytterligare lite till överlevnadschansen under kalla vintrar. Visserligen är palmer växelvarma men fibrerna kan åtminstone bidra till att jämna ut temperaturväxlingar. Det går att skala av fibrerna, vilket ger palmerna ett mer exotiskt utseende, men med tanke på att klimatet är så kärvt i Skandinavien är det nog klokt att låta fibrerna sitta kvar.

En annan mycket attraktiv art är Trachycarpus wagnerianus. Dess exakta ursprung är okänt men den verkar härstamma från Japan eller Korea där den förmodligen har odlats fram. Den räknas nuförtiden officiellt endast som en variant av T. fortunei och ska egentligen korrekt benämnas T. fortunei var. wagnerianus. Den har mindre och styvare blad än T. fortunei och särskilt hos unga plantor är detta mycket påtagligt. Härdigheten är ungefär densamma som hos T. fortunei men den motstår blåst bättre. För blåsiga och utsatta lägen är denna variant alltså att föredra. Här är en bild på T. wagnerianus och T. fortunei tillsammans där man kan jämföra utseendet. Det som främst kan motivera att T. wagnerianus även i fortsättningen ska behandlas som en separat art är att den inte bör blandas ihop med T. fortunei i handeln. En liknande variant är T. takaghii från Japan. Den anses vara en korsning mellan T. fortunei var. wagnerianus och vanlig T. fortunei.

Trachycarpus takil är en art från norra Indien och Nepal i Himalaya som det har varit mycket hype omkring de senaste åren. Den är ganska snarlik T. fortunei men har fått rykte om sig att vara något härdigare. Tyvärr är det mycket möjligt att de frön och plantor som har sålts under namnet T. takil på senare år i själva verket härstammar från vanliga T. fortunei som råkar växa i samma trakter som den äkta T. takil. Eventuellt tillhör de en ny art som i så fall måste stå T. fortunei mycket nära. De brukar nuförtiden ofta benämnas T. 'Naini Tal' för att skilja dem åt från eventuellt äkta T. takil. Oavsett vad dessa plantor egentligen är så är de minst lika härdiga som vanliga T. fortunei och många anser att de t.o.m. är något härdigare. Det är mycket möjligt att den äkta T. takil i själva verket kan visa sig vara mindre härdig. Det sista ordet är säkert ännu inte sagt om denna art och bilden kommer förhoppningsvis att klarna så småningom. I USA brukar ibland även T. wagnerianus benämnas T. takil, vilket ytterligare har bidragit till förvirringen.

En mycket vacker och relativt nyupptäckt art från sydvästra Kina som troligen också är ganska härdig är Trachycarpus princeps. Den har en vitaktig undersida och en ibland något blåtonad ovansida på bladen och anses ofta vara den vackraste Trachycarpus-arten. Den exakta härdigheten är okänd men försök på friland i Tyskland de senaste åren antyder att den nog kan vara lika härdig som T. fortunei. En del av de frön av arten som har sålts på senare år har visat sig resultera i helt gröna plantor. Huruvida dessa verkligen också är T. princeps är osäkert. De säljs nu ofta under preliminära namn som T. 'Green Princeps', T. sp. 'Nova' och T. sp. 'Nu Jiang'.

En annan nyupptäckt och nyligen vetenskapligt beskriven art är Trachycarpus ukhrulensis från regionen Manipur i nordöstra Indien. Ibland benämns den även T. sp. 'Manipur' eller T. sp. 'Naga Hills'. Den har vitaktig undersida på bladen på samma sätt som T. princeps. Den har visat sig tåla en del kyla men exakt hur härdig den kan vara är ännu okänt.

Ytterligare en nyupptäckt och möjligen härdig art är Trachycarpus geminisectus från norra Vietnam. Den utmärker sig genom att bladsegmenten inte är delade utan hänger ihop i grupper om två eller tre tillsammans. Även denna art har vitaktig undersida på bladen.

Slutligen finns det en dvärgart, Trachycarpus nanus, från Kina som kan vara något härdigare än sina trädformiga släktingar. Tyvärr växer den fruktansvärt långsamt, vilket gör att den kommer att ha svårt att återhämta sig efter vinterskador. Dess begränsade storlek gör den dock lätt att skydda på vintern.

Alla de ovan nämnda Trachycarpus-arterna har, liksom arten T. oreophilus, det gemensamt att de har njurformade frön. Det finns en annan grupp av Trachycarpus-arter som istället har avlånga frön. Den mest kända av dessa är T. martianus. En annan relativt nyupptäckt och besläktad art är T. latisectus. Gemensamt för dessa är att de i allmänhet inte är lika härdiga som de arter som har njurformade frön. Troligen kan ingen av dem klara sig i Skandinavien, åtminstone inte utan vinterskydd.

Vilken art av Trachycarpus som egentligen är härdigast kan diskuteras. T. takil ansågs länge vara en god kandidat. Den växer i naturligt tillstånd i bergstrakter i västra Nepal och angränsande områden västerut i Indien på höjder upp till 2500 meter över havet. Det är dock inte säkert att klimatet verkligen är så kallt i dess hemtrakter. Annars finns det troligen lokala varianter av T. fortunei som är ännu härdigare. T. fortunei är en mycket spridd art i Kina och Japan och växer åtminstone i kultiverad form i trakter med en januarimedeltemperatur något under fryspunkten. Dessutom har den förvildats i flera ganska kyliga trakter.

Det växer Trachycarpus i staden Plovdiv i Bulgarien som påstås ha klarat temperaturer ner mot −28°C vid upprepade tillfällen (se The Polar Palms of Bulgaria). Luften är normalt sett mycket torr i samband med den värsta kylan i Bulgarien, vilket säkert hjälper palmerna att klara kylan, men detta är inte tillräckligt för att förklara varför dessa palmerna kan utstå så extrem kyla. Det finns också anledning att misstänka att dessa palmerna nog inte heller har utsatts för så låga temperaturer som −28°C. Palmerna växer på en kulle inne i centrala Plovdiv medan temperaturerna förmodligen är uppmätta på en flygplats utanför staden. Det är dock möjligt att dessa palmerna verkligen tillhör en härdigare variant och i så fall borde de vara mycket intressanta för Skandinaviska förhållanden. Även om det skulle vara så, kommer de förmodligen inte att uppvisa samma härdighet i Skandinavien men det kan ändå vara tillräckligt för att de ska vara någotsånär pålitligt härdiga även utan skydd i de mildare delarna. När plantor som härstammar från de bulgariska palmerna har testats i andra länder så har de inte avvikit särskilt mycket i härdighet från andra typer av T. fortunei.

Arten Rhapis excelsa (buskpalm, "Lady Palm") beskrevs ursprungligen under namnet Chamaerops excelsa. När Trachycarpus fortunei introducerades i Europa trodde man att det var just denna Chamaerops excelsa. Detta namnet används också fortfarande som en synonym för T. fortunei i en del europeiska länder som t.ex. Italien och Spanien. T. fortunei kallas annars ofta för "Chusan Palm" i engelskspråkiga länder eftersom botanikern Robert Fortune först råkade på arten på ön Zhoushan utanför Kinas östkust. Senare beskrevs även en ny art under namnet Chamaerops fortunei. Dessa palmer placerades så småningom i ett nytt släkte; Trachycarpus. Båda namnen, Trachycarpus fortunei och T. excelsa kom att existera parallellt tills de till slut identifierades som samma art och T. fortunei blev det korrekta namnet. Namnet T. excelsa kom dock att leva kvar och det har ofta ansetts finnas små skillnader mellan den typiska T. fortunei och T. fortunei 'Excelsa' (om det nu kan anses existera någon sådan variant). Den senare anses ofta ha rakare och styvare blad och har även rykte om sig att vara lite härdigare. Det finns onekligen mycket variation i utseendet inom arten T. fortunei. T. fortunei var. wagnerianus är ju ett extremt exempel på detta. Ganska mycket av variationen orsakas dock av växtförhållandena som t.ex. tillgången på solljus, vatten och näringsämnen. En palm kan förändra utseendet på bladen om förhållandena ändras. Det kan säkert vara lika mycket variation i köldhärdighet som i utseendet men även detta beror mycket på växtförhållandena.

Rhapidophyllum hystrix

Rhapidophyllum hystrix (Nålpalm, "Needle palm"), enda arten i sitt släkte, från sydöstra USA, brukar ofta anses vara den allra köldhärdigaste palmarten. Tyvärr är det bara en dvärgpalm som dessutom växer ganska långsamt i vårt klimat men det gör dock att den är ganska lätt att skydda vintertid. Den anses vara härdig ner till −20°C och det finns uppgifter om att den har överlevt temperaturer på −26°C. I synnerhet i klimat med varma somrar så är detta en mycket lämplig palm. I östra USA klarar den sig bra ända upp till Massachusetts. Här kan du bl.a. hitta bilder på Rhapidophyllum i National Arboretum i Washington DC.

I Skandinavien är Rhapidophyllum lämpligast i de trakter som har varmare somrar, t.ex. sydöstra Danmark och milda områden i södra Sverige upp till Mälardalen. Skandinavien kan inte erbjuda några riktigt varma somrar så man bör välja en varm och solig växtplats. Tillväxthastigheten kan förmodligen förbättras med gödning. Den bör lämpligtvis planteras intill en varm och solig södervägg. Helst bör man plantera ett så stort exemplar som möjligt. Tyvärr brukar större exemplar vara ganska dyra eftersom arten är svår att föröka och växer långsamt.

Eftersom Rhapidophyllum växer så dåligt i Skandinavien så är det tveksamt om den verkligen är värd att plantera ut. I de flesta fall är Trachycarpus trots allt att föredra framför Rhapidophyllum.

Nannorrhops ritchiana

Nannorrhops ritchiana (Mazari palm) är en unik och säregen dvärgpalm, den enda i sitt släkte, som växer i torra trakter från Saudiarabien till Pakistan. Åtminstone vissa varianter är mycket köldhärdiga och tävlar med Rhapidophyllum i köldhärdighet. Den lär förekomma i bergstrakter i Afghanistan där den kan vara snötäckt under längre perioder vintertid. Alla varianter är tyvärr inte lika köldhärdiga. Varianten från Afghanistan förekommer nog inte heller i handeln. Varianter från Iran kan också vara lite härdigare och kan bli tillgängliga i handeln.

Även om det här är en mycket köldhärdig palm så är den tyvärr mycket känslig för fukt och väta på vintern. Den bör planteras på en torr plats, helst intill en husvägg, och kräver precis som Rhapidophyllum varma somrar. Förmodligen har ingen lyckats övervintra den här arten i Skandinavien.

Trithrinax campestris

Trithrinax campestris härstammar från Argentina och Uruguay och har korta och mycket styva grågröna blad. Den bildar flera stammar och påminner lite om Chamaerops humilis men kan inte direkt kallas en dvärgpalm, även om stammarna aldrig blir höga. Den lär tåla ner till −15°C men behöver skyddas från nederbörd på vintern. Den växer långsamt och uppskattar hög sommarvärme.

Butia

Det sydamerikanska släktet Butia består av nio arter som alla tål en del kyla men är mindre härdiga än den närbesläktade arten Jubaea chilensis. Den mest kända arten är Butia capitata. Plantor sålda under det icke accepterade namnet B. bonnetii ryktas ofta vara härdigare än övriga arter. B. bonnetii anses annars ofta vara en synonym för B. capitata var. odorata, som växer i något kallare områden i naturen. Även B. eriospatha har ett rykte om sig att vara härdigare och är möjligen den härdigaste arten.

En Butia yatay planterades ut i Botaniska Trädgården i Köpenhamn sommaren 2006. Den har klarat den första vintern utan några skador trots att den endast skyddades med granristäckning runt stammen. Det var dock en mycket mild vinter och palmen kommer nog kräva mer omfattande skydd med uppvärmning under kallare vintrar.

Odling av palmer på friland.

Plantering

Åtminstone Trachycarpus bör planteras i väldränerad, neutral till lätt sur jord. Eftersom bra dränering kan stärka köldhärdigheten kan det vara klokt att plantera palmen in en upphöjd bädd. I så fall måste bädden vara stor nog så att tjälen inte kan nå rötterna från sidorna.

Det är ofta bra att plantera ut palmen när den har blivit stor nog att utveckla en riktig stam med full diameter. Det går dock bra att plantera dem redan när de är små under förutsättning att man skyddar dem ordentligt på vintern. Det är också enklare att skydda små plantor. I själva verket är även fröplantor av Trachycarpus anmärkningsvärt härdiga och kan överleva vintrarna i mycket milda områden. Om man har råd med det så kan man plantera ut en massa fröplantor på friland eller rentav så fröna direkt på friland och sedan låta vinterkylan gallra fram de härdigaste plantorna. Om man har otur så kan man naturligtvis förlora alla plantorna. Det går naturligtvis att skydda fröplantorna lite.

Den bästa tiden att plantera ut palmer är på våren eller början av sommaren. Palmer ska inte planteras ut på sensommaren eller hösten. De måste få en chans att etablera sig i marken före vintern. Det är inte ovanligt att de slutar växa eller växer mycket långsamt det första året efter att de har planterats ut. Rötterna kommer åtminstone att växa.

Vinterskydd

För Trachycarpus räcker det förmodligen med att täcka marken under palmen de flesta vintrar i de mildaste delarna av Skandinavien. Under kalla vintrar eller i kallare delar av Skandinavien kan även bladen behöva skydd. Det är dock viktigt att skyddet inte är för tätt så att det blir för bildas kondens innanför skyddet. Bladen klarar lägre temperatur vid torr luft. Blir det alltför fuktigt innanför skyddet så kan det uppstå mycket värre skador än om bladen vore oskyddade. Här är en bild på frostskador på bladen som delvis har förvärrats av ett alltför tätt skydd. Plast är direkt olämpligt att använda som skydd men trots detta använder folk ofta bubbelplast för att skydda palmer. Det ger visserligen bra värmeisolering men kan vara farligt. Det kan dock fungera bra med artificiell uppvärmning.

Ett sätt att skydda bladen som tycks fungera relativt bra är att binda ihop bladen och därefter svepa in dem med fiberduk. Tjock grön eller brun fiberduk är bättre än tunn vit fiberduk. Anledningen till detta är förmodligen främst att en mörk duk tar upp mer solvärme, vilket bidrar till att driva ut fukt ur skyddet. Trachycarpus tycks lyckligtvis inte ta någon skada av att vara instängd i ett mörkt skydd i flera månader i sträck under den kallaste delen av året. Duken bör vikas på ett sådant sätt att man förhindrar att det kommer in vatten innanför skyddet. Det kan dock uppstå bladskador även med ett sådant här skydd men de flesta skadorna uppstår där bladen kommer i kontakt med fiberduken. För att undvika detta kan man binda ihop bladen och sedan bygga ett skelett av käppar runt palmen som man sedan lindar fiberduken runt. På detta sätt skapas ett "tält" där bladen inte kommer i kontakt med duken. Skyddet måste dock vara stabilt och klara av starka vindar och det är därför klokt att förankra det ordentligt med snören.

Förutom ren vinterväv/fiberduk finns det nuförtiden även stora huvor sydda av fleeceväv, i princip samma material som vinterväv. De har dragkedjor på sidan så att de enkelt går att öppna. För höga palmer är dessa betydligt lättare att hantera än vanlig vinterväv när man ska skydda kronan. Det är lämpligt att binda fast en stång intill stammen med en rund skärm fäst på toppen så att den skyddar palmens krona. Därefter är det lätt att hänga fleecehuvan ovanpå skärmen. Syftet med skärmen är dels att det blir torrare och luftigare runt bladen, men framför allt att undvika belasta bladen, vilket är viktigt när det snöar. Skärmen bör vara utformad så att den inte kan riva sönder fleecehuvan/vinterväven och får därför inte ha några vassa kanter. Samtidigt måste den också vara stark och stabil. En populär variant är att använda ett lock från en vattentunna som skärm och som monteras på en stång. Vad som helst med liknande storlek och form duger. Fleecehuvor har tidigare endast kunnat beställas från t.ex. Tyskland men har på senare tid även börjat säljas i Sverige och Danmark.

Eftersom palmer klarar kyla bättre i relativt torr luft och torr jord så kan det nog även löna sig att skydda marken ifrån nederbörd. Om man klipper till en bit presenning så att den passar runt palmen och stoppar in löv, grenar eller något annat material under den så att vattnet rinner bort från palmen, så kommer marken att hållas relativt torr.

Små exemplar av Trachycarpus är inte lika härdiga och behöver skydd de flesta vintrar. Ett lämpligt sätt att skydda små palmer är att bygga en "bur" av exempelvis hönsnät som man fyller med torra löv och som man skyddar mot nederbörd. Det är bra att ha torra löv tillhands att byta med ifall löven i skyddet skulle bli fuktiga.

Rhapidophyllum behöver inte lika mycket skydd mot kyla som Trachycarpus. Det är dock klokt att täcka marken runt palmen och även att skydda bladen mot nederbörd vintertid eftersom det kan ge fula fläckar på bladen. Även om Rhapidophyllum är mycket härdig så utvecklar den tyvärr lätt röta i tillväxtknoppen, vilket kan vara dödligt för den. Det är åtminstone vanligt att de framväxande bladen skadas.

Man måste vara uppmärksam så att det inte blir alltför varmt innanför skyddet vid soliga dagar. Trachycarpus behöver inte mycket värme för att börja växa. Den nya tillväxten är känsligare för kyla och kan lätt ta skada om det skulle bli kallt igen efter en mild period. Även om dessa skador kanske inte är så omfattande så kan de lätt bli grogrund för röta i de framväxande bladen och ytterst röta i själva tillväxtknoppen, vilket kan döda palmen.

I lite kallare trakter eller under riktigt kalla vintrar även i mildare områden, kan vinter skyddet behöva kompletteras med någon form av uppvärmning. Med uppvärmning kan man även odla känsligare arter som Jubaea chilensis. En metod som är billig och verkar vara populärast just nu är att linda in palmen med julbelysning, framför allt ljusslangar, för utomhusbruk. Ljusslangar består av en massa små glödlampor som är instoppade i en böjlig plastslang. Glödlampor är rent allmänt på väg att försvinna från marknaden av miljöskäl eftersom de har dålig verkningsgrad. I det här fallet är det just den dåliga verkningsgraden som eftersträvas. Det har redan börjat dyka upp ljusslangar på marknaden med lysdioder istället för glödlampor, så det gäller att se upp när om man ska köpa en ljusslang för uppvärmning. Den totala effekten för en ljusslang ligger ofta runt 100 W.

Ljusslangen har ingen form av reglering utan genererar samma effekt hela tiden när den är tänd. Ljusslangen måste hanteras med försiktighet och det gäller att se till att man inte lindar den för tätt. Det är viktigt att sprida ut ljusslingan så att det inte blir alltför varmt i någon enskild punkt. Det ryktas att folk har lyckats sätta eld på sina palmer i sina försök att värma dem med julbelysning. För att sprida ut värmen kan man linda hönsnät närmast stammen. Värmen ska bara vara på när det är som kallast och bör definitivt undvikas om temperaturen stiger över fryspunkten. Meningen är inte att palmen ska bli varm, bara att förhindra alltför låga temperaturer. Temperaturen beror dessutom på hur mycket man isolerar utanför ljusslingan. Om man sveper om med flera varv med fiberduk eller bubbelplast så blir det naturligtvis varmare. Det kan vara en god idé att placera en temperatursensor för en elektronisk termometer innanför skyddet så att man kan kontrollera temperaturen och eventuellt justera ljusslangen eller skyddet. För Trachycarpus kan det vara lämpligt att aktivera ljusslangen när temperaturen sjunker under −5°C till −10°C. Det enklaste är att göra det manuellt, men det förutsätter ju att man håller reda på aktuell utomhustemperatur och att man har möjlighet att tända och släcka ljusslangen vid behov. Ett bättre alternativ är naturligtvis att låta en termostat styra ljusslangen. Problemet är att termostater som fungerar ner till −10°C är ovanliga och oftast dyra. Ett alternativ till ljusslang är att använda värmekabel för vattenledningar. Dessa ska vara självreglerande men blir möjligen för varma eftersom de är avsedda att förhindra att vattenledningar fryser.

Gödning

Palmer växer snabbare och kan förmodligen uppnå bättre vinterhärdighet om man göder dem på rätt sätt. Även om palmer inte växer på samma sätt som andra vedartade växter så bör man undvika kväverik gödning efter midsommar för att inte riskera att palmerna växer alltför långt in på hösten, vilket skulle kunna försämra köldhärdigheten. Däremot går det bra att tillföra andra näringsämnen såsom fosfor och kalium även senare på sommaren. Andra näringsämnen som palmer behöver är magnesium, järn och mangan. Särskilt kalium och magnesium är viktigt för köldhärdigheten. Om man tillför kalium så bör man alltid tillföra även magnesium. Visserligen råder det egentligen sällan brist på magnesium i marken men kaliumtillskott gör att växter får det svårare att ta upp magnesium och därför bör de tillföras ett överskott av magnesium. För professionella odlare finns produkter som Patentkali och Kalimagnesia som innehåller både kaliumsulfat och magnesiumsulfat. För optimal effekt bör kalium tillföras samtidigt som kvävegödning, dvs på försommaren. Det är nog inte fel att tillföra kalium även på sensommaren men effekten blir inte lika stor eftersom man då bör avstå från kvävegödning. Dessutom bör man vara försiktig med kalk. Visserligen är åtminstone inte Trachycarpus direkt kalkskyende men det gör att vissa näringsämnen, som t.ex. mangan, binds hårdare i jorden så att palmerna får svårare att ta upp dem. Manganbrist kan yttra sig på många olika sätt men ofta genom missbildade blad.

Åtminstone hos Trachycarpus är det så att frostskador i första hand uppstår på de äldre bladen. Det verkar som om palmen koncentrerar sig på att skydda de nyaste bladen, vilket ju är en ganska klok taktik. Förmodligen omlagrar palmen näringsämnen som bidrar till en ökad köldhärdighet från de äldre bladen till de nyare. Om en palm är välgödd så ökar troligen även härdigheten hos de äldre bladen.

För mer information om gödning av palmer, se Palm Nutrition Guide.

---

Länkar

De nedanstående plantskolorna eller fröfirmorna säljer de palmarter som nämns ovan på postorder. Inom Europeiska Unionen krävs som regel inga särskilda tillstånd för att handla över gränserna.

De gamla och pålitliga är:

• The Palm Centre
• Palme Per Paket
• rarepalmseeds.com (stort sortiment av palmfrön, ett samarbete mellan de bägge ovanstående plantskolorna)

Bland annat följande skandinaviska firmor säljer plantor eller frön av köldhärdiga palmarter:

• Drakenius Gardens
• Egnérs Prydnadsväxter
• Palmkungen
• Palmeriet (dansk plantskola som är specialiserad på palmer)
• Florentsia (frön och plantor av exotiska växter)
• Frilandspalmer (palmer framdrivna på friland i Danmark)
• ItalianGardens (dansk importör av medelhavsväxter)
• Välaplantor (utanför Helsingborg, Sverige)
• www.eltong.dk (dansk fröfirma)
• WWW.PalmeriDanmark.dk
• Palm Center
• Mölnlycke Gardencenter (handelsträdgård med många palmer och exotiska växter)

De senaste åren har det dykt upp många nya plantskolor som säljer köldhärdiga palmer i Mellaneuropa och fler lär säkert tillkomma. Här är ett litet urval av länkar till europeiska plantskolor och fröfirmor som säljer köldhärdiga palmarter:

• Tropengarten (tysk plantskola och fröfirma som säljer köldhärdiga exotiska växter)
• Flora Toskana, die Pflanzenwelt des Südens
• Europalms - Cold Hardy Palms and Seeds
• Tropical Centre
• Mulu Nurseries - exotic plants
• Palmengarten

Tillbehör för vinterskydd av växter:

• bambus-discount.com

Andra skandinaviska länkar om exotiska växter:

• Flor & Fjære (Trädgård med palmer i Norge.)
• Scanpalm - Palmer i Skandinavia (på norska)
• PALMEØYA STORD
• Cultivating palms on the edge
• Diskussionsforum: Exotiska växter i Skandinavien (på den här servern)

Övriga länkar:

• GardenPalms: Major Madden's Trachycarpus takil at the roof of the world
• The Polar Palms of Bulgaria
• Palms in Hungary
• Growing Hardy Palms
• The Hardiest Palms
• The Hardiest Palm
• Hardy Tropicals UK
• Exotic Gardening in the Netherlands
• The Cool Tropics
• Hardy Palms in Rhode Island
• The European Palm Society
• The International Palm Society
• The Pacific Northwest Palm and Exotic Plant Society
• Virtual Palm Encyclopedia
• Why Not Palms! (PDF-fil)
• The Southeastern Palm Society & Subtropical Plants
• Oklahoma's Native Palm "Trees" (mycket om Sabal minor)
• Palm Nutrition Guide
• Potassium Deficiency in Palms
• Manganese Deficiency in Palms
• Diskussionsforum: Hardy Palm & Subtropical Board
• Diskussionsforum: Hardy Palms and More for the Northeast
• Diskussionsforum: Northwest Palms
• Diskussionsforum: Exoten und Garten (på tyska)
• Diskussionsforum: Palmenforum.de (forum hos Palme Per Paket, på tyska)
• Diskussionsforum: Palmen & Co.(på tyska)
• Diskussionsforum: International Palm Society PalmTalk Forum

---

Om du har kommentarer eller förslag, e-maila mig:

[ Föregående sida ]

[ Inledning ] [ Palmer ] [ Kaktusar ] [ Yucca & Agave ] [ Bambu ] [ Bananer ] [ Eucalyptus ] [ Städsegröna ekar ] [ Andra städsegröna lövträd ] [ Klimat ] [ Om dessa webbsidor ] [ Diskussionsforum ]

Palmer och andra exotiska växter för Skandinavien

[ In English ]

Du är besökare nr:

sedan 27/12 1999

Den här sidan uppdaterades 22/01 2012

Copyright © 1998–2012 Leif Klingström