Eucalyptus för Skandinavien

Eucalyptus niphophila i Wisley Gardens, oktober 1997.

Eucalyptus är ett släkte inom myrtenfamiljen med över 400 olika arter, som i vilt tillstånd växer främst i Australien även om några arter också växer i Nya Guinea, Indonesien och Filippinerna. Dessutom har en del arter förvildats på många håll runt om i världen. Många Eucalyptus-arter har starkt aromatiska blad med blå- eller grågrön färg. Ofta har de också helt olika ungdoms- och vuxenformer av bladen. Vuxenformen är hos många arter långsmal, skärformad och hängande. De flesta arter är mer eller mindre snabbväxande.

Det är ett i huvudsak subtropiskt eller tropiskt växtsläkte och samtliga arter är städsegröna (förutom några arter i ökentrakter). I högländerna i sydöstra Australien och Tasmanien har de dock anpassat sig till mer tempererade förhållanden. I Snowy Mountains i sydöstra Australien har de rentav anpassat sig till alpina förhållanden. Det är arterna i dessa områden som är intressanta för Skandinavien. Man bör dock ha klart för sig att även om temperaturen är allmänt låg över hela året i dessa områden så blir det sällan extremt kallt med skandinaviska mått mätt. De lägsta temperaturerna inträffar förmodligen inte på de högsta bergstopparna utan i höglänta dalar där kall luft kan samlas vid stilla väder. Det kan t.o.m. förekomma en inverterad trädgräns i botten på dalarna eftersom kall luft samlas där. Det officiella köldrekordet för Australien (uppmätt i Charlotte Pass i Snowy Mountains) ligger för närvarande på −23°C (se "Averages for New South Wales and ACT sites"). Det växer Eucalyptus även i de allra kallaste områdena.

Eucalyptus niphophila med Mount Kosciuszko i bakgrunden. Bilden är hämtad från Alpine Light Gallery.

Den art som är mest känd för att vara köldhärdig är Eucalyptus niphophila (Snow Gum). Det är dessutom en av de arter som har den vackraste barken. Den växer allmänt i trakterna runt och på Mount Kosciuszko, Australiens högsta berg. Den är en vanlig syn vid skidorterna i Snowy Mountains.

En annan närbesläktad och lika härdig art är Eucalyptus debeuzevillei (Jounama Snow Gum). Somliga anser att den är den härdigaste arten och att den dessutom är vackrare än E. niphophila (vilket naturligtvis kan diskuteras).

Eucalyptus gunnii (Cider Gum) från Tasmanien har länge haft rykte om sig att vara den härdigaste arten, åtminstone i Storbritannien, men den kan nog knappast mäta sig med E. niphophila. Den har små silvergrå blad och kan bli ett ganska stort träd. En närbesläktad, snarlik och något härdigare art är E. archeri (Alpine Cider Gum), som är att föredra framför E. gunnii för skandinaviska förhållanden.

En annan trevlig art som också tillhör de härdigaste är Eucalyptus perriniana (Spinning Gum). Den har en mycket distinkt ungdomsform av bladen där de är ihopvuxna parvis och omsluter stammen. Det ser ut som ett runt blad där stammen går igenom mitten på bladet. När den så småningom tappar ungdomsbladen så sitter de fortfarande kvar och kan snurra runt stammen i vinden, därav namnet Spinning Gum. Även vuxenformen av bladen är attraktiv. Det är den härdigaste arten utav de som utvecklar den för Eucalyptus typiska långsmala hängande bladformen.

Det är bara i de allra mildaste delarna av Skandinavien som Eucalyptus kan växa på friland. De ovan nämna arterna borde kunna gå bra i södra Sveriges kusttrakter, större delen av Danmark, sydvästra Norge och på Färöarna. Möjligen skulle de allra härdigaste arterna även kanske kunna klara sig i sydvästra Island. I sydvästra Norge och på Färöarna skulle kanske även andra arter kunna klara sig. Låga sommartemperaturer är inget större problem för de alpina arterna. Den största begränsningen är sträng köld på vintern.

Eucalyptus niphophila. Bilden är hämtad från Cross Country Skiing in the Snowy Mountains.

Även om flera arter av Eucalyptus mycket väl kan växa bra under ett antal år och nå trädstorlek i Skandinavien så måste man vara beredd på att de förr eller senare stryker med under en kall vinter. Man får betrakta dem lite grann som slit- och slängträd. En stor fördel är att de är så snabbväxande och kan nå trädstorlek på ett par år. För att minimera riskerna att förlora sina träd bör man välja de härdigaste provenienserna av de härdigaste arterna. Dessutom är det klokt att täcka marken runt dem eftersom de verkar vara känsliga för tjäle. Marken är normalt sett täckt med djup snö i Australiens bergstrakter på vintern och därför kan inte tjälen gå så djupt.

Man bör vara försiktig med att köpa eucalyptusplantor hos plantskolor. Vill man ändå köpa plantor så ska man se till att få tag på så små plantor som möjligt i så stora krukor som möjligt. Anledningen är att rotsystemet lätt blir begränsat av krukan. Har det väl blivit det så kommer det aldrig utvecklas väl och resultera i en instabil planta. Rotsystemet är allmänt känsligt och man bör undvika att störa det i onödan. Unga eucalyptusplantor är ofta veka och instabila. De mår bra av att böjas och bändas av vinden, vilket stärker vedbildningen. Eventuellt kan man skära ner dem en bit varefter de kan skjuta nya och kraftigare skott.

Det bästa sättet att få tag på nya plantor är om man kan så frön själv. Normalt sett brukar de alpina arterna kräva stratifiering, d.v.s. fröna ska stå kallt efter man har sått dem för att kunna gro. Det enklaste sättet är att så dem i krukor, sätta plastfolie över krukorna för att förhindra uttorkning och därefter ställa in dem i kylen. Efter ca 8 veckor brukar fröna börja gro. Därefter kan man driva upp plantorna tills dess de är färdiga att planteras ut. Man bör plantera ut dem redan när de är ganska små för att rotsystemet ska kunna utvecklas så fritt som möjligt. De flesta arter av Eucalyptus är kalkskyende så man måste även se upp med jorden de växer i och vattnet som man vattnar dem med.

Det är inte så svårt att få tag på frön av de härdigaste arterna. Tyvärr vet man dock ofta inte var fröna kommer ifrån och det är inte säkert att de är av de härdigaste provenienserna. Det bästa är om man kan komma i kontakt med en frösamlare eller fröfirma som kan ange exakt var fröna kommer ifrån. Det är lämpligt om man kan få tag på frön från de områden där de lägsta temperaturerna har uppmätts (som t.ex. Charlotte Pass) eller från exponerade platser på hög höjd där snön ofta blåser bort så att tjälen kan tränga ner. Vill man själv åka till Australien och samla frön så är de alpina områdena är ganska lätt tillgängliga eftersom det ligger flera populära skidorter där. Många hotell har öppet året runt. Det går förmodligen bra att samla frön under alla årstider.

Länkar

Eucalyptus:

The Hardy Eucalyptus Page
Australian Suppliers of Tree Seed
Australian Alps National Parks - Vegetation
Milligan Seeds
Australian Native Plants Society (Australia)
Eucalyptus Nurseries (plantskolan är ej längre verksam p.g.a. ägarens plötsliga död)
Australian Plant Image Index
Eukalyptus i Danmark
www.eucalyptushaven.dk, Eucalyptus på friland på Fanø, Danmark.
Northernmost flowering Eucalyptus: Scandinavia
Eucalypts for Cold Climates
Snow Gums: cold hardy Eucalyptus from Alpine Australia
Diskussionsforum: Hardy Eucalyptus Board

Klimat och väder:

Climate Data Online (sök t.ex. på Charlotte Pass)

Bilder från Snowy Mountains:

Skidsport i Snowy Mountains:

Om du har kommentarer eller förslag, e-maila mig:

[ Föregående sida ]

[ Inledning ] [ Palmer ] [ Kaktusar ] [ Yucca & Agave ] [ Bambu ] [ Bananer ] [ Eucalyptus ] [ Städsegröna ekar ] [ Andra städsegröna lövträd ] [ Klimat ] [ Om dessa webbsidor ] [ Diskussionsforum ]

Palmer och andra exotiska växter för Skandinavien

[ In English ]