Palmer och andra exotiska växter för Skandinavien

In English [ In English ]


Om du har kommentarer eller förslag, e-maila mig:

Du är besökare nr:
Antal besök.
sedan 27/12 1999

Uppdaterad 22/01 2012

Copyright © 1998–2012 Leif Klingström

Kaktusar för Skandinavien

Ja, det går faktiskt att odla en del kaktusarter utomhus i stora delar av Skandinavien. Kaktusar kommer ursprungligen ifrån torra områden i Nord- och Sydamerika. Många tror att kaktusar bara växer i heta öknar men en del arter växer ganska långt norrut, en bra bit upp i Canada, eller på hög höjd i bergstrakter där de utsätts för låga vintertemperaturer. De växer långtifrån alltid i utpräglade ökentrakter men är ovanliga i fuktiga trakter.

Det kännetecknande för alla kaktusar är att de har taggar som växer ut från areoler, vilka också fungerar som knoppar och tillväxtpunkter. De flesta släkten saknar riktiga blad (undantag: det tropiska släktet Pereskia) eller har som mest rudimentära blad (t.ex. Opuntia). Däremot är nästan alla kaktusar mer eller mindre suckulenta (undantag: vissa arter av släktet Pereskia), d.v.s. de har uppsvällda, vattenrika stammar och skott. Man skulle kunna tro att kaktusarnas uppsvällda skott lätt skulle frysa sönder under kalla vintrar men vissa arter har uppenbarligen löst det problemet. Som regel minskar de köldhärdiga kaktusarna sitt vatteninnehåll och skrumpnar ihop under vintern för att sedan svälla upp igen på våren.

Den största svårigheten med att odla kaktusar i Skandinavien är inte vinterkylan i sig, utan kombinationen av kyla och väta under vintern. Många arter klarar vinterkylan under förutsättning att de står helt torrt under vintern. Kaktusarna bör helst stå i väldränerad jord som huvudsakligen består av sand och grus. Dessutom bör de också skyddas mot nederbörd under vintern. Några arter är så härdiga att de kan klara vintrarna oskyddade under förutsättning att jorden är mycket väldränerad. Det finns däremot knappast några arter som kan klara att övervintra oskyddade i vanlig trädgårdsjord.

Tyvärr är de flesta vinterhärdiga kaktusar ganska småvuxna. De härdigaste arterna finns inom släktena Opuntia, Echinocereus och Escobaria. Det finns även några förhållandevis härdiga arter inom släktena Mammillaria, Pediocactus, Maihuenia och enstaka andra släkten. De flesta arterna och även de härdigaste och de mest storvuxna finns inom släktet Opuntia. Vissa arter av Opuntia (t.ex. O. humifusa eller O. fragilis) kan förmodligen odlas i de flesta delarna av Skandinavien med lämpligt skydd. I mildare trakter kräver de inte något annat skydd än en väldränerad jord. Annars rekommenderas skydd mot nederbörd vintertid för de flesta arter och definitivt för andra släkten än Opuntia. Visserligen kan en del arter av Echinocereus mycket väl klara flera vintrar utan skydd men för en mer långsiktig överlevnad är skydd nödvändigt även för dessa.

Opuntia

Det här är ett mycket välkänt släkte med ett grenat växtsätt och karaktäristiska platta skott. Arter inom undersläktet Cylindropuntia har långsmala cylindriska skott. Det finns totalt omkring 250 arter i främst Nord- och Centralamerika men även i Sydamerika. Växtsättet varierar mellan allt från dvärgarter som kryper längs marken till riktiga träd. Det är dessutom ett mycket variabelt släkte och artindelningen är ibland oklar och omdebatterad. För att göra det hela ännu mer komplicerat är polyploidi vanligt inom släktet Opuntia. Det innebär att en del arter och varianter istället för att vara diploida, d.v.s. ha dubbel kromosomuppsättning som hos de flesta andra organismer, kan ha flerdubbel, vanligtvis fyrdubbel (tetraploid) eller sexdubbel (hexaploid) kromosomuppsättning. Dessa får då svårare att korsa sig med andra varianter, vilket påskyndar artbildningen inom släktet.

Opuntia cymochila (?) (fikonkaktus), Ängelholm 1999 (planterade 1992).

Opuntia cymochila, Ängelholm 1999 (planterade 1992).

Nya skott hos Opuntia har små korta tjocka rudimentära blad snart torkar in och faller av. Många arter har ätliga frukter och mest känd är fikonkaktus, Opuntia ficus-indica, som tyvärr inte är köldhärdig men vars frukter man ibland kan hitta i affärernas fruktdiskar. Namnet fikonkaktus används ofta lite slarvigt som en allmän beteckning för Opuntia-arter.

Inom släktet Opuntia hittar man de allra härdigaste kaktusarterna. De tåligaste arterna är tyvärr som regel markkrypande, eller i bästa fall, låga buskar. Ofta skrumpnar skotten ihop under vintern och lägger sig ner mot marken, för att sedan svälla upp igen nästa vår. Alla arter har ganska vackra blommor och blomfärgen varierar mellan olika arter och varianter från gul (vanligast) till röd (vackrast).

Opuntia imbricata i Chisos Basin, Big Bend National Park, Texas, 2007.

Opuntia imbricata i Chisos Basin, Big Bend National Park, Texas, 2007.

Det finns även några härdiga arter inom undersläktet Cylindropuntia:

Echinocereus sp. (troligen E. dasyacanthus) i Big Bend National Park, Texas, 2007.

Echinocereus sp. (troligen E. dasyacanthus) i Big Bend National Park, Texas, 2007.

Echinocereus

Detta är ett släkte av småvuxna pelarkaktusar som ofta växer i klumpar eller tuvor. De flesta arter har mycket vackra blommor. De är i allmänhet känsligare än Opuntia, i synnerhet för väta, men de härdigaste arterna kan under gynnsamma förhållanden växa oskyddade på friland i delar av Skandinavien.

Echinocereus sp. (troligen E. coccineus) i Big Bend National Park, Texas, 2007.

Echinocereus sp. (troligen E. coccineus) i Big Bend National Park, Texas, 2007.

Escobaria

Detta är ett släkte av små oftast klotformiga kaktusar från de centrala västra delarna av Nordamerika, från norra Mexico till södra Canada. Ibland bildar de med tiden klungor eller tuvor och de kännetecknas bland annat av att taggarna sitter på vårtformiga areoler. Arterna räknas ibland in under släktena Coryphanta, Neobesseya eller, i något fall, Mammillaria. De måste skyddas från nederbörd under vintern för att kunna övervintra på friland.

Att få tag på härdiga kaktusar

Att få tag på köldhärdiga kaktusar kan vara knepigt. Är man tålmodig så finns många arter tillgängliga som frön. Vill man köpa färdiga plantor så är utbudet mer begränsat. Det bästa är ofta om man kan köpa av eller byta med andra kaktusentusiaster. De vanligaste köldhärdiga arterna av Opuntia finns ibland tillgängliga på välsorterade plantskolor.

Att odla kaktusar på friland

Om man vill odla kaktusar på friland så ska man se till att de får växa i så väldränerad jord som möjligt. De kan gärna växa i rent mineraliskt substrat som sand, grus och makadam. Eventuellt vegetabiliskt material får endast stå för en mindre del av substratet. Inblandning av torv fungerar oftast bra i ett par år men torven bryts sedan ner och gör då mer skada än nytta och bör därför undvikas helt och hållet. Ett bra sätt att åstadkomma bra dränering är att skapa en upphöjd bädd, gärna i form av ett stenparti. Stenarna bidrar också till att ta åt sig solvärme, vilket skapar ett bra mikroklimat.

Även om vissa arter kan klara sig utan skydd under gynnsamma förhållanden så mår alla kaktusar bäst av att skyddas mot nederbörd under vintern. Det kan man åstadkomma med hjälp av glas- eller plastskivor som förankras ovanför bädden så att de skyddar mot nederbörd samtidigt som det är öppet åt sidorna.

Även om man måste lägga ner mycket möda på att skydda kaktusarna från vatten och fukt under vintern så behöver de också vatten. I synnerhet Opuntia behöver vatten då de skjuter nya skott på försommaren. De mår därför bra av regelbunden vattning under försommaren, i synnerhet vid torr väderlek.

I samma trakter som kaktusar växer i förekommer även flera arter av Yucca. Det finns ett antal arter som kan klara sig i Skandinavien. Det är följaktligen ganska naturligt att plantera kaktusar och Yucca ihop. Det går t.o.m. att få vissa arter av Agave att övervintra utomhus och man skyddar dem mot nederbörd.

Förutom kaktusar finns även del andra suckulenta växter som med lämpligt vinterskydd kan klara sig utomhus i Skandinavien.

Opuntia phaeacantha var. camanchica (fikonkaktus), Botanisk Have, Köpenhamn 2005.

Opuntia phaeacantha var. camanchica, Botanisk Have, Köpenhamn 2005.


Länkar


Om du har kommentarer eller förslag, e-maila mig: