[ Med sidmeny ]
För att kunna bedöma om en växt kan klara sig på en viss plats måste man naturligtvis veta hur härdig växten är men man måste också ha goda kunskaper om klimatet på platsen. Det som främst begränsar är de lägsta vintertemperaturerna, längden på frostperioderna, om marken är snötäckt och luftfuktigheten. För att underlätta bedömningen har många länder delats upp i olika härdighetszoner. Genom att ta hänsyn till och utnyttja lokalklimatet kan man förbättra förutsättningarna för känsliga växter. Det är bra att ha kunskaper om det allmänna klimatet i Skandinavien och de faktorer som styr klimatet. Det verkar som om klimatet i framtiden kommer att bli betydligt mildare på grund av en ökad växthuseffekt vilket kommer att vara gynnsamt för känsliga växter.
Tyvärr är det svårt att få tag på mer omfattande historisk meteorologisk data för Skandinavien på internet. De meteorologiska instituten i Skandinavien, åtminstone SMHI i Sverige, har tyvärr intagit en s.k. "affärsmässig" attityd och delar till skillnad från sina amerikanska motsvarigheter i allmänhet inte med sig av historisk meteorologisk data utan ersättning.
I Sverige har Riksförbundet Svensk Trädgård delat in landet i ett antal härdighetszoner med zon 1 i söder och upp till zon 8 i norr (ju högre zon, desto kallare klimat). Detta zonsystem skapades egentligen ursprungligen för fruktodlare men har blivit allmänt accepterat och de flesta växter som säljs i Sverige har härdighetsangivelser enligt detta system. Huruvida det finns en motsvarande indelning för Norge vet jag inte. I Danmark behövs knappast några härdighetszoner eftersom klimatet är ganska likartat överallt och de största skillnaderna finns mellan kusttrakterna och inlandet.
I USA har USDA (United States Department of Agriculture) delat in landet i ett antal olika växtzoner baserade enbart på den genomsnittliga årliga minimitemperaturen (ju högre zon desto varmare klimat) (se USDA Hardiness Zone Maps). Det går naturligtvis bra att dela in övriga världen i USDA-zoner utifrån samma definitioner och det är det närmaste ett internationellt system vi har. Problemet är att denna zonindelning inte tar någon hänsyn till sommartemperaturerna. De flesta härdighetsangivelser enligt USDA-systemet är baserade på erfarenheter från östra USA där somrarna är mycket varma. En växt som är härdig till en viss zon i östra USA är ofta inte alls härdig i samma zon i Europa. Faktum är att USDA-zonangivelserna inte ens stämmer särskilt bra mellan olika delar av USA eftersom den amerikanska västkusten har ett klimat som mer liknar det i Västeuropa med relativt svala somrar. Naturligtvis går det inte att skapa ett enkelt zonsystem som passar för alla växter och kan användas överallt men USDA-systemet är bättre än inget alls. Ett mer heltäckande system skulle behöva vara flerdimensionellt och ta hänsyn till flera olika faktorer samtidigt.
| Zon | °F | °C |
|---|---|---|
| 3A | −40 till −35 | −40 till −37.2 |
| 3B | −35 till −30 | −37.2 till −34.4 |
| 4A | −30 till −25 | −34.4 till −31.7 |
| 4B | −25 till −20 | −31.7 till −28.9 |
| 5A | −20 till −15 | −28.9 till −26.1 |
| 5B | −15 till −10 | −26.1 till −23.3 |
| 6A | −10 till −5 | −23.3 till −20.6 |
| 6B | −5 till 0 | −20.6 till −17.8 |
| 7A | 0 till 5 | −17.8 till −15 |
| 7B | 5 till 10 | −15 till −12.2 |
| 8A | 10 till 15 | −12.2 till −9.4 |
| 8B | 15 till 20 | −9.4 till −6.7 |
| 9A | 20 till 25 | −6.7 till −3.9 |
| 9B | 25 till 30 | −3.9 till −1.1 |
USDA-zonerna definieras med hjälp av den genomsnittliga årsminimitemperaturen.
USDA-zonerna baseras på den genomsnittliga årliga minimitemperaturen enligt tabellen här intill. För att förfina indelningen har man dessutom delat upp varje zon i två halvzoner (A och B).
För Skandinaviens innebär det här att de inre delarna av Danmark tillhör i huvudsak zon 7B eller 7A medan många kustrakter tillhör zon 8A, eller i gynnsamma fall, rentav zon 8B. Även stadskärnorna i de flesta danska städer tillhör troligen zon 8A eller, i vissa fall, 8B.
Södra Sveriges kusttrakter ligger huvudsakligen i zon 7B. De allra mildaste områdena i Skånes och möjligen även i Blekinges, Smålands, Ölands och Gotlands kusttrakter kan tillhöra zon 8A liksom stadskärnorna i städerna längs Öresund och sydkusten. Zon 7A sträcker sig upp till Stockholmstrakten. De centrala delarna av Stockholm tillhör t.o.m. zon 7B. Norr om Stockholm och i Sydsveriges inland tar zon 6 vid och så vidare. Lite slarvigt kan man säga att zon 1 enligt det svenska systemet ungefär motsvarar USDA zon 7B, och zon 2, USDA zon 7A.
Norges västkust är mycket mild och ligger huvudsakligen i zon 8A. De allra mildaste delarna tillhör zon 8B och kanske även 9A. Längre österut och norrut tar zon 7B och 7A vid. Zon 7 sträcker sig troligen upp norr om polcirkeln. Oslotrakten ligger troligen i zon 6, eller i bästa fall, zon 7A.
Man bör dock komma ihåg att Skandinavien har svala somrar, det gäller i synnerhet västra Norge, och många härdighetsangivelser enligt USDA-systemet stämmer inte så bra i Skandinavien. Växter från östra USA är i allmänhet betydligt mindre härdiga i Skandinavien. För växter från sommarsvala områden (Västeuropa, nordamerikanska västkusten, Nya Zealand, Chile, Tasmanien och många bergstrakter runt om i världen) kan härdighetsangivelser enligt USDA-systemet faktiskt ändå stämma ganska bra även för Skandinavien. För palmer begränsas härdigheten verkligen i huvudsak av minimitemperaturerna på vintern. Man bör dock räkna med att de är minst en halv USDA-zon mindre härdiga i Skandinavien än i USA.
Normalt sett sjunker temperaturen med höjden men på vintern när det är klart väder uppstår det lätt inversion, dvs att luften istället blir kallare ju närmare marken man kommer. Det uppkommer genom att marken strålar ut värme rakt ut i rymden och kyler av luften närmast ovanför. På vintern är marken ofta snötäckt och även om snö är vit så är den troligen en effektiv svartkropp i det infraröda området. Eftersom snön isolerar marken tar snön värmen enbart från luften och kan det snabbt bli mycket kallt. Luften i sig själv kan dock inte avge värme genom strålning utan kyls enbart av marken. Inversion är ett mycket stabilt tillstånd och luften rubbas inte så lätt. Det är helt vindstilla vid inversion. Möjligen kan det förekomma svaga strömmar av kalluft längs sluttningar. Vid inversion kan det bli mycket kallt vid marken trots att det kan vara betydligt mildare en bit upp i luften. Inversion kan förekomma nattetid vid klart väder under hela året och orsaka nattfrost på våren och hösten. Skillnaden är att inversionen normalt bryts upp när solen stiger upp på morgonen. På vintern är marken ofta snötäckt och reflekterar solljuset och den lågt stående solen orkar därför inte värma upp marken tillräckligt för att bryta inversionen. Inversionen kan då vara i flera dagar eller veckor.
Den viktigaste faktorn som kan mildra klimatet lokalt är vatten. Dels utgör vattnet en stor värmereservoar som tar upp värme på sommaren och avger den på vintern. Fryser vattnet på vintern mildrar det dock inte lika effektivt längre. Den andra viktiga faktorn är det blåser helt enkelt mer vid kusten. Vid kusterna gör vindarna att inversionen lättare bryts medan i inlandet blåser vindarna ovanför inversionsskiktet.
Städer kan mildra lokalklimatet betydligt på vintern. Det kan bildas lokala "urban heat islands" över städer. Dels så bidrar alla mänskliga aktiviteter med värme och dels kan avgaser från förbränning lägga sig som ett lock över staden vid inversion och reflektera tillbaka värmestrålningen från marken. Luften över städer blir lätt mycket smutsig vid inversion. Förmodligen bryts dock inversionen lättare upp övanför städer än ovanför den omgivande landsbygden. Även på sommaren är det ofta varmare i städer men det beror på att alla byggnader och vägar lätt värms upp av solen samtidigt som avdunstningen är liten.
Exempel på skillnaden i temperatur på nätterna under vintern mellan en stad och omgivande landsbygd. Exemplet är från centrala Malmö och Almåsa utanför Malmö vintern 2006. En oskyddad Trachycarpus fortunei hade troligen klarat vintern helt oskadd i centrala Malmö medan den hade fått omfattande bladskador eller rentav dött i Almåsa. Grafen är hämtad från temperatur.nu.
Vid inversion stiger temperaturen med höjden. På berg och kullar blir det därför inte lika kallt som på marken nedanför. Sydsluttningar är speciellt gynnsamma eftersom de lätt tar upp solvärme samtidigt som kalluften dräneras bort vid inversion. Vinodlingar på kontinenten ligger ofta på sydsluttningar på berg och kullar. Tyvärr är södra Skandinavien och i synnerhet Danmark ganska platt. Möjligen kan man ha en viss nytta av det på några platser i Skåne. Norge är dock ganska bergigt. Tyvärr sjunker temperaturen med höjden på sommaren och Norge är redan ganska svalt på sommaren. Men en viss nytta kan man säkert ha av det ändå, speciellt på sydsluttningar.
Klimatet i Skandinavien domineras av västvindarna från Atlanten som speciellt på vintern för in luft som värmts upp av Golfströmmen. Klimatet i Skandinavien är betydligt mildare än någon annanstans i världen på motsvarande breddgrad. Den Skandinaviska fjällkedjan gör dock att klimatet i norra Sverige blir mer kontinentalt med relativt varma somrar och ganska kalla vintrar. Kalluften ligger lätt kvar över norra Sverige och byggs upp allt mer i skydd av fjällkedjan. I gengäld har västra Norge desto mildare vintrar men tyvärr även svala somrar.
Danmark och södra Sverige påverkas i huvudsak av atlantvindarna men får ibland även smaka på vinterkylan eller sommarvärmen från Ryssland. Eftersom Danmark och Sydsverige omges av vatten mildras dock vädret på vintern under kalla perioder. När det blåder kalluft från Ryssland så måste den passera Östersjön och tar då upp värme och fukt från vattnet. Ofta innebär det snöfall i Sydsverige. Allra kallast blir det när kalluft drar ner från norra Sverige eftersom det inte finns något som kan stoppa eller mildra den. Detta kan även drabba Danmark men för att nå dit måste luften i alla fall passera över öppet vatten och mildras då något.
På sommaren är temperaturerna ganska likartade över hela Skandinavien. Det är lite svalare i västra Norge och allra längst norrut. Medeltemperaturen i juli är ungefär densamma i Stockholm, Oslo och Köpenhamn. På vintern är temperaturskillnaderna ofta mycket stora mellan norra och södra Skandinavien och i synnerhet mellan den östra och västra sidan av fjällkedjan.
Den globala cirkulationen.
Den globala cirkulationen i atmosfären karakteriseras av ett antal olika cirkulationsceller och konvergenszoner eller fronter. De viktigaste är Hadleycellerna i tropikerna där varm och fuktig luft stiger vid den intertropiska konvergenszonen vid ekvatorn och därefter transporteras norrut respektive söderut till ungefär 30:e breddgraden där luften sjunker och strömmar tillbaka mot ekvatorn längs jordytan med passadvindarna. Norr respektive söder om Hadleycellerna finns Ferrelcellerna och vid polerna polarcellerna. Ferrelcellerna och polarcellerna möts vid polarfronten. Polarcellerna och i synnerhet Ferrelcellerna är dock inte alls lika starka och tydliga som Hadleycellerna och existerar mest statistiskt. Både den intertropiska konvergenszonen och polarfronterna vandrar norr och söderut med årstiderna. När det är sommar på norra halvklotet är alla fronter förskjutna norrut och på vintern är de förskjutna söderut. På vintern bildas ofta ytterligare en front norr om polarfronten, den s.k. arktikfronten.
Ju närmare polerna man kommer desto starkare bör jordens rotation sig påmind i form av Corioliskraften. Detta gör att polarfronten inte blir stabil utan ringlar sig fram. Det vågmönster som polarfronten bildar runt polen kallas Rossbyvågor (efter den svenske professorn Carl-Gustaf Rossby). Ofta bildas vandrande lågtyck längs Polarfronten och som följer Rossbyvågorna. Dessa lågtryck har stor betydelse för värmetransporten mot nordligare breddgrader. Amplituden på Rossbyvågorna varierar med tiden. Ibland kan Rossbyvågorna hindras av stabila högtryck som orsakar blockering. Vid blockering är amplituden på Rossbyvågorna stor och ofta uppstår extrema väderlekstyper som kan vara under en längre tid. Det kan t.ex. leda till ovanligt varmt och torrt väder på sommaren eller sträng kyla på vintern. Till slut går Rossbyvågorna i upplösning för att sedan återbildas med nya västvindar som följd. Rossbyvågorna brukar ha en cykel på mellan 20 och 60 dagar.
Skandinavien har fördelen att ligga på västkusten av den eurasiska kontinenten. På vintern domineras det inre av kontinenten av högtryck. Eftersom luften roterar medsols över högtryck på norra halvklotet kommer de att suga ner kall luft från norr över Ostasien och mild luft från söder upp mot Europa.
Kalla och milda vintrar i Skandinavien är inte jämnt fördelade med tiden. Ofta kommer flera kalla eller milda vintrar i följd. Detta beror på Nordatlantens "motsvarighet" till El Niño; North Atlantic Oscillation (NAO), ibland även kallad den Arktiska Oscillationen. Även om det kanske inte är exakt samma fenomen så är NAO åtminstone starkt kopplad till den Arktiska Oscillationen. El Niño har däremot ganska liten inverkan på vädret i Skandinavien. Den exakta orsaken till NAO är inte klarlagd. Om förståelsen av det här fenomenet blir större så skulle det kunna vara möjligt att förutsäga om en vinter kommer att bli mild eller kall. De senaste åren har man upptäckt en koppling mellan förhållandena mellan den Arktiska Oscillationen och cirkulationen i stratosfären ovanför Arktis. Förhållandena i stratosfären ovanför Arktis tycks styra den Arktiska Oscillationen. Genom att studera förhållandena i stratosfären ovanför Arktis borde man alltså kunna göra långtidsprognoser på flera månader för vädret i Skandinavien (se Næste måneds vejr kommer oppefra). Brittiska Met Office försöker redan göra prognoser av NAO fast då istället baserade på ytvattentemperaturen i Nordatlanten. I vädersammanhang är "mannaminne" tyvärr ganska kort, ofta ungefär ett par, tre år sådär. Det är lätt att låta sig luras av ett antal milda vintrar och att tro att det är typiskt för klimatet och därigenom plantera växter som egentligen inte alls är härdiga i längden.
De senaste hundratals miljonerna år har jordens klimat i genomsnitt varit betydligt varmare än idag. De senaste årmiljonerna har dock klimatet varit betydligt svalare med ett antal istider. Denna avsvalning är troligen ett resultat av kontinentaldriften där nya bergskedjor bildats (t.ex. Himalaya) och där kontinenternas nya positioner har förändrat havsströmmarna. Detta har lett till att värmeutbytet mellan tropikerna och polerna försvårats. Under den tid som människan har funnits på jorden har klimatet varierat mycket kraftigt med istider som ibland har varit avbrutna av kortare milda mellanistider med något stabilare klimat. Anledningen till växlingen mellan istider och mellanistider är förmodligen främst astronomiska fenomen där jordens omloppsbana runt solen varierar mellan att vara rund och något oval och att jordaxelns lutning varierar. Sedan finns finns det återkoppling i klimatssystemen på jorden som motverkar eller förstärker dessa variationer.
Historiska temperaturer över Antarktis, koldioxidhalten och metanhalten i atmosfären de senaste 400 000 åren. Bilden är hämtad från IPCCs rapport "Climate Change 2001: The Scientific Basis".
Istiderna har haft mycket stor påverkan på Skandinavien som har varit helt eller åtminstone till stor del täckt av inlandsis under de flesta istiderna. Den nuvarande mellanistiden har haft ett stabilare klimat även jämfört med tidigare mellanistider. De senaste 10 000 åren har alltså förmodligen haft det stabilaste klimatet under hela människans historia. Under denna korta tid har alla de mänskliga civilisationerna uppstått. Det har dock förekommit vissa mindre förändringar av klimatet under den här perioden. De första årtusendena av den här mellanistiden var klimatet t.ex. fuktigare i Nordafrika. För några tusen år sedan var klimatet även varmare i Skandinavien och har därefter svalnat något. En något svalare period från slutet av medeltiden fram till början av 1900-talet har blivit känd som den lilla istiden. Även denna avvikelse har varit mycket liten i förhållande till de variationer som förekommit under tidigare mellanistider.
Tidigare har de klimatvariationer som observerats haft naturliga orsaker. Viktiga orsaker under historisk tid har varit variationer i solens utstråling, vulkanutbrott och förändring av havsströmmar. Det verkar bland annat som om som det finns ett samband mellan temperaturen på jorden och längden på solens solfläckcykel (se Solar Activity and Climate). Det finns dock anledning att anta att människans utsläpp av bland annat koldioxid så småningom kommer att få märkbar påverkan på jordens klimat genom förstärkning av den naturliga växthuseffekten. Temperaturökningen under de sista årtiondena av 1900-talet har troligen inte enbart haft naturliga orsaker.
FNs klimatpanel IPCC har i samband med sin rapport 2001 presenterat en kurva över den globala temperaturudviklingen de senaste 1000 åren av klimatforskaren Michael E. Mann. Enligt denna kurvan som har blivit känd som "The Hockey Stick" (hockeyklubban) så har temperaturen stigit kraftigt de senaste 100 åren, medan det anmärkningsvärda är att det knappast går att urskilja den medeltida värmeperioden eller den lilla istiden. Denna eller liknande kurvor har använts som argument för att människan har förändrat klimatet genom sina utsläpp av koldioxid. Framförallt har den haft betydelse för Kyoto-avtalet som skulle förmå jordens länder att begränsa sina utsläpp.
"The Hockey Stick". De historiska temperaturerna över norra halvklotet de senaste 1000 åren enligt Mann et al. Bilden är hämtad från IPCCs rapport "Climate Change 2001: The Scientific Basis".
Flera forskare har ifrågasatt metoderna som har använts för att ta fram denna kurvan. Problemet är att variationer i temperaturen längre tillbaka i tiden har undertryckts medan sentida variationer framträder tydligt. Senare har Mann presenterat modifierade och inte fullt så extrema versioner av kurvan. Dispyten gäller inte uppvärmningen det senaste århundradet, eftersom det bygger på uppmätta värden, utan snarare variationerna under medeltiden, som uppskattats genom att studera årsringar i träd. Om temperaturen under delar av medeltiden var lika hög som idag så framstår den nuvarande uppvärmningen mer som en naturlig variation. Enligt Manns kurvor framstår den nuvarande uppvärmningen som en exceptionell händelse. "Hockey Stick"-kurvan har den stora fördelen att den är politiskt korrekt för miljövänner och dessutom är den mycket bra för klimatforskare som söker anslag för sin forskning. Tyvärr framstår det som dålig vetenskap och kan skada möjligheterna att övertyga stater om att begränsa sina utsläpp. Förhoppningsvis kommer vi i framtiden få se mer pålitliga uppskattningar av det historiska klimatet som alla seriösa forskare kan enas om, även de som ifrågasätter omfattningen av människans inverkan på klimatet.
Vissa kritiker av teorin om den ökade växthuseffekten framhåller att många meteorologiska mätstationer finns i städer och att temperaturerna där har ökat snabbare det senaste århundradet än på jorden i övrigt. Detta är visserligen sant men givetvis har detta redan tagits med i beräkningarna.
En ökad växthuseffekt på grund av människans utsläpp kommer främst märkas vid polerna. Polarfronten kommer att förskjutas norrut. Den största temperaturökningen kommer att ske på vintrarna och det årliga temperaturintervallet kommer att minska. Minimitemperaturerna kommer att höjas allra snabbast. Även Sydeuropa kommer att påverkas genom att somrarna kommer att bli mycket heta. Det verkar även som om de tropiska orkanerna kommer att bli kraftigare även om de kanske inte direkt blir fler. Kategori-5-orkaner som Andrew (1992) och Katrina (2005) kommer att bli vanligare. Simuleringar av det framtida klimatet har givit lite olika resultat efterhand som modellerna förbättras. Simuleringsresultaten kommer säkert att revideras även framöver. Faktum är att modellerna nu har blivit så pålitliga att man t.ex. kunde avslöja mätfel i satellitmätningar av temperaturen i troposfären (se Supermodeller enige - men får de ret?).
Exempel på framtidsscenario för år 2071-2100 av medeltemperatur för vinter och sommar. Detta är resultat från regionala klimatsimuleringar utförda med modellsystemet RCAO, baserade på globala resultat från den engelska modellen HadAM3H och emissionsscenariet IPCC-SRES A2. Bilderna är hämtade från SMHI, SWECLIM, Bildarkiv.
Det finns en del tecken som tyder på att inlandsisen i Västantarktis håller på att kollapsa vilket skulle kunna leda till ökade havsnivåer på jorden. Detta har dock troligen inget att göra med den globala uppvärmningen, utan är en del av en naturlig cykel där inlandsisen på Västantarktis byggs upp för att till slut bli så stor att den kollapsar. Det skulle förmodligen krävas en ganska stor uppvärmning för att isen på Antarktis ska börja smälta på allvar. Däremot krävs det nog inte så mycket för att inlandsisen på Grönland ska börja smälta.
Det finns en viss risk att en snabb temperaturökning skulle kunna leda till en så stor ökning av smältvatten från Grönlands inlandsis i Nordatlanten att Golfströmmen kan påverkas. I Atlanten utanför Grönlands östkust kyls salt havsvatten från Golfströmmen av och blir därmed tyngre och kan sjunka ner mot havsbottnen. Detta är den viktigaste platsen i världen för cirkulationen mellan ytvatten och bottenvatten i jordens oceaner och har stor betydelse för jordens klimat. Skulle smältvatten från Grönland strömma ut över detta område så skulle denna cirkulation kunna avstanna eftersom sötvatten är lättare än saltvatten. Faktum är att något liknande inträffade i slutet av senaste istiden då smältvatten från Skandinaviens inlandsis strömmade ut i Nordatlanten. Detta ledde till ett tillfälligt betydligt kallare klimat i ett antal hundra år (se The Great Climate Flip-flop).
Om temperaturökningen fortsätter i nuvarande takt och ingen dramatisk förändring sker så kommer förhållandena för exotiska växter att bli gynnsammare i framtiden. Många växter som idag är marginella kommer att bli pålitligt härdiga. Om hundra år kanske Trachycarpus fortunei är härdig upp till Stockholmstrakten och i de mildaste delarna av Skandinavien växer flera andra palmarter. Städsegröna lövträd kommer att vara ett alternativ till barrträd och den som är riktigt djärv kanske experimenterar med de härdigaste Citrus-varianterna eller korsningar mellan Citrus och Poncirus. Å andra sidan kommer folk kanske vara så konservativa att de fortsätter plantera samma växter som idag.
Ja, det finns faktiskt en viss risk att den globala uppvärmningen kan ge kallare vintrar i Skandinavien, åtminstone under ett antal decennier framåt. Om Arktis värms upp allt mer så blir temperaturgradienten relativt tropikerna lägre. Därmed riskerar värmetransporten från tropikerna att försvagas. Detta kan leda till svagare västvindar över Europa under vintern, vilket får till följd att den sibiriska kylan lättare kan breda ut sig över Skandinavien. Ett exempel på hur det skulle kunna bli såg vi under vintern 2006, som ju var kallare än normalt över stora delar av Europa. Det började med att Arktis var betydligt varmare än normalt under året 2005. Under vintern 2006 blev sedan North Atlantic Oscillation Index negativt, vilket innebar att västvindarna var svagare än normalt. Detta berodde nog åtminstone delvis på att Arktis hade blivit så uppvärmt. Det här mönstret kan mycket väl bli vanligare i framtiden.
Växthuseffekten är ett naturligt fenomen som bidrar till att göra temperaturen dräglig på jorden. Människans utsläpp i atmosfären kan dock bidra till växthuseffekten, vilket kan öka temperaturen ytterligare. Det är troligt att en temperaturhöjning kommer att vara i huvudsak gynnsam för Skandinaviens del. Det kommer naturligtvis inte vara så bra för de som älskar snö och risken för kraftiga stormar ökar. Det kommer dock att vara gynnsamt för jordbruket eftersom vegetationsperioden kommer att öka men det ökar även risken för en del växtsjukdomar och skadedjur. Framförallt kommer kostnaderna för uppvärmning under vintern att minska. Även nederbörden kommer att öka vilket kan ge mer vattenkraft. Dessa fördelar får dock inte låta oss vara passiva i förhållande till koldioxidutsläppen.
Koldioxidhalten i atmosfären sedan år 1000 och prognoser på halten fram till år 2100. Kurvan bygger på mätningar från glaciärer och på senare år direkt från atmosfären. Kurvan är hämtad ifrån ESPERE, källa IPCC.
Vad som möjligen är ännu mer obehagligt är att inverkan av växthuseffekten faktiskt kan ha underskattats. Temperaturstegringen har visserligen inte varit så dramatisk hittills men det kan bero på att ett ökat antal partiklar i atmosfären från människans utsläpp reflekterar tillbaka solljuset ut i rymden. Flera oberoende mätningar har visat att solinstrålningen har minskat de senaste decennierna och i synnerhet på norra halvklotet. Fenomenet är känt som Global Dimming eller global fördunkling på svenska. Effekten är olika stor i olika delar av världen beroende på hur mycket partiklar som släpps ut lokalt. I takt med att männsikan får kontroll över partikelutsläppen så kan effekten minska men då riskerar istället växthuseffekten att skena iväg.
Det är naivt att tro att det ska gå att släppa ut så mycket föroreningar i atmosfären att dess sammansättning förändras utan att detta skulle få några som helst konsekvenser för miljön eller klimatet. Budskapet att vår livsstil med dess hämningslösa användning av olja skulle förändra atomsfären och kunna orsaka klimatförändinmgar med åtminstone lokalt katastrofala konsekvenser är naturligtvis en dålig nyhet för de som värnar om eller framförallt tjänar pengar denna livsstil. I synnerhet oljeindustrin kämpar emot och gör vad de kan för att hitta motargument eller skapa desinformation. Även vanliga människor känner att deras egen livstil hotas då bilanvändningen ifrågasätts. Lyckligtvis är inte reservarna av olja obegränsade vilket innebär att bensinpriset hela tiden kommer att stiga. Detta kommer att medföra att intresset för miljövänligare alternativ kommer att öka även bland de som ifrågasätter miljöhoten.
Tyvärr kan man misstänka att USAs invasion av Irak (ivrigt påhejad av inhemska lättlurade, enfaldiga, vapenälskande, dödsstraffsälskande, religiösa, hatiska och nationalistiska ("patriotiska") grupper) åtminstone delvis var motiverad av att man ville säkra de stora oljetillgångarna i landet och att man på detta sätt ska kunna fördröja en nödvändig omställning till en mer ansvarsfull energianvändning. Naturligtvis utgjorde Saddam Husseins regim ett reellt hot, men då främst mot den egna befolkningen och mot grannländerna. Irak hade visserligen tidigare arbetat med att framställa olika massförstörelsevapen, delvis med hjälp från USA på den tiden då Iran sågs som det främsta hotet, men det tycks ha upphört i samband med Kuwait-kriget. Detta dög ändå för att övertyga den amerikanska befolkningen. Vidare bör man komma ihåg att vissa medlemmar av Bush-administrationen med nära kopplingar till det militär-industriella komplexet hade starka personliga ekonomiska intressen av ett krig.
Varken hotande klimatförändingar eller ökande bensinpriser kommer att kunna stoppa bilarna eller förmodligen ens minska vår energianvändning. Däremot kommer vi att bli tvungna att ställa om till andra bränslen eller energislag. Denna omställning kommer naturligtvis inte vara smärtfri och kommer att kosta en del. Det är dock ett tekniskt problem som går att lösa om bara viljan finns. Det finns inte heller någon anledning att starta krig för att säkra oljetillgångar. Det vore bättre att istället starta omställningen till alternativa bränslen och energislag.
En relativt miljövänlig energiform vore solenergi. Idag har vi nog inte tekniken för att åstadkomma en storskalig energiframställning med solens hjälp, men utvecklingen går snabbt framåt på detta område. En indirekt form av solenergi är att utnyttja levande växter (som spannmål, sockerrör, skog m.m.) såsom bränsle. Naturligtvis kommer även detta att generera utsläpp i atmosfären, men åtminstone koldioxidutsläppen motsvaras av den koldioxid som växterna tidigare har absorberat från atmosfären. För bilarnas del vore etanol ett relativt enkelt alternativ till bensin. På senare tid har man även börjat behärska tekniken att framställa etanol av cellulosa. Åtminstone Sverige skulle ganska lätt kunna bli självförsörjande med etanol genom att framställa det av bland annat spannmål, hampa och kanske framförallt avfall från skogsindustrin. Givetvis får inte behovet att energi leda till att urskogar och orörd vildmark skövlas för att ge plats för energigrödor. Sverige är fortfarande ett skogstäckt land men relativt lite av detta är orörd natur och det mesta är artfattig planterad skog. Att använda detta för energiframställning vållar knappast några nya skador på naturen. Däremot orörda skogar i t.ex. Amazonas och Sibirien bör skyddas så att inte dessa går förlorade. I synnerhet Brasilien är en stor exportör av etanol från sockerrör och det är troligt att denna produktion kommer att öka ytterligare men det är inte acceptabelt att orörda regnskogar får ge vika för etanolproduktion. Ett alternativ till etanol kan vara metanol, vilket relativt lätt kan framställas av t.ex. skogsavfall med god verkningsgrad. Nackdelen med metanol är det är mycket giftigt och mer korrosivt för motorerna.
För elframställning kan vindkraft ge ett visst tillskott men man bör ha realistiska förväntningar på vad vindkraften kan bidra med. För Sveriges del vore det förnuftigt att fortsätta med kärnkraft och även på sikt bygga nya kärnkraftverk. Även Danmark borde satsa på kärnkraft, det vore åtminstone förnuftigare än att använda kolkraft. Det går visserligen att rena utsläppen från kolkraftverk ordentligt men koldioxiden återstår ändå. Det är fullt möjligt att även ta hand om koldioxiden men det skulle naturligtvis försämra verkningsgraden.
Det som kanske kommer att rädda situationen i slutändan är att jordens oljetillgångar är begränsade och kommer att ta slut så småningom med dagens förbrukningstakt. I praktiken kommer oljan aldrig ta slut helt – den blir istället bara dyrare och dyrare. Detta kommer då automatiskt leda till att alternativa och förhoppningvis mer miljövänliga energikällor blir lönsamma. För privatpersoner kommer det förmodligen bli ekonomiskt intressant att köra elbilar för pendlingsresor till jobbet och för att göra inköp. För bilar som även ska kunna användas före längre resor kan plug-in-hybrid-bilar bli intressanta. De kan laddas som vanliga elbilar men även drivas med bensin eller liknande för längre resor.
[ Föregående sida ]
[ Med sidmeny ]