Yucca och Agave för Skandinavien
Både Yucca och Agave är nord- och centralamerikanska släkten inom Agavefamiljen (Agavaceae). Det är värt att notera att Agavefamiljen nuförtiden mer korrekt bör räknas som en underfamilj (Agavoideae) inom familjen sparrisväxter (Asparagaceae) istället.
Yucca
De flesta människor känner till en art som krukväxt, Yucca elephantipes, populärt kallad "yuccapalm" i Sverige. Yucca är givetvis inga palmer, de är inte ens nära besläktade, även om de naturligtvis är enhjärtbladiga blomväxter precis som palmer, men där upphör likheten.
Inom släktet Yucca finns några av de mest köldhärdiga växterna med "exotiskt" utseende. Även om släktet främst förekommer i varmtempererade eller subtropiska områden så växer vissa arter i ganska kalla trakter. En art, Y. glauca, når till och med upp till sydligaste Canada. Yucca växer främst i torrare områden och halvöknar men vissa arter har anpassat sig till fuktiga klimat.
När Yucca blommar så har de stora ståtliga blomställningar med vanligtvis vita klocklika blommor. För att producera frön måste Yucca bli pollinerad av en yuccamal (släktet Tegeticula). De lägger sina ägg i blomman där larverna lever av fröämnena. Naturligtvis blir det frön över så att växten kan sprida sig. Olika arter av yuccamal har specialiserat sig på olika Yucca-arter. Eftersom yuccamal inte förekommer i Skandinavien (och förmodligen inte någonstans i Europa) så måste plantorna pollineras för hand för att det ska utvecklas några frön. Yucca är självsterila så de måste pollineras med pollen från andra plantor. Observera att om två plantor är avdelade från skott från en och samma planta så kan de inte pollinera varandra.
Vissa arter som t.ex. Y. elephantipes och Y. brevifolia (Joshua tree) kan med tiden bli riktiga träd. De härdigaste arterna brukar dock vara ganska lågväxande. Vissa utvecklar överhuvudtaget ingen stam alls. De har dock en underjordisk stam som kan skjuta nya skott.
Yucca är mottagliga för röta och diverse svampsjukdomar, i synnerhet vintertid. Orsaken är ofta att vårt klimat egentligen är alltför fuktigt för många Yucca-arter. En vanligt förekommande typ av röta drabbar de framväxande bladen på våren. I värsta fall kan rötan förstöra själva tillväxtpunkten och gå ner i stammen och döda den. Plantan brukar då vanligen skjuta nya skott från marken runt den gamla plantan. Oftast går inte rötan så djupt och de rötskadade bladen knuffas bort av friska framväxande blad underifrån i början av sommaren. Vissa Yucca-arter drabbas under vintern av svampangrepp på bladen som leder till fula bruna fläckar och, vid svårare angrepp, till att bladen vissnar. I första hand bör skadade bladdelar avlägsnas så att inte smittan sprids vidare. I nödfall kan även fungicider användas.
Blommande Yucca filamentosa (eller möjligen Y. flaccida). Ängelholm 1999
Yucca filamentosa
En art som redan förekommer som prydnadsväxt i Skandinavien är Y. filamentosa. Det är en stamlös art från östra USA och har blad med vita trådar i kanterna. När den har blommat så vissnar bladrosetten ner samtidigt som det kommer nya skott från jordstammen under marken. Åtminstone vissa varianter kan bli ganska stora med tiden även om de sällan utvecklar någon riktig stam. Ibland kan de ha en kort eller krypande stam, vilket ofta i själva verket är jordstammen som har blottlagts eller växer ovan jord. I sällsynta fall kan faktiskt bladrosetten grena sig efter blomningen och växa vidare utan att vissna tillbaka precis som hos stambildande arter. Det är en ganska härdig art som förmodligen kan växa i rätt stora delar av Skandinavien. Den klarar faktiskt kalla och torra vintrar bättre än milda och fuktiga. Eftersom den är lågväxande så är den ganska lätt att skydda i kallare trakter.
Många av de plantor som säljs som Yucca filamentosa är i själva verket Y. flaccida eller Y. smalliana. De är närbesläktade och har ungefär samma krav som Y. filamentosa.
Blommande Yucca glauca, Botanisk Have i Köpenhamn 1999.
Yucca glauca
En ännu härdigare men mer fuktkänslig art är Y. glauca. Den växer i torra trakter i de inre delarna av USA kring Klippiga Bergen upp till sydligaste Canada. Den har smala grågröna styva blad. Den är också lågväxande precis som Y. filamentosa men den vissnar inte ner efter att den har blommat och kan med tiden utveckla en kort grenad och ofta krypande stam. Den bör stå i väldränerad jord och har ungefär samma krav som kaktusar på friland. Med lämplig jord bör den kunna växa bra i de sommarvarma delarna av Skandinavien.
Yucca glauca med krypande och grenad stam, Botaniska trädgården i Uppsala 2004.
Yucca gloriosa, Kew Gardens, London.
Yucca gloriosa och Y. recurvifolia
Det är inte så många av de mer upprättväxande stambildande arterna som kan klara sig i Skandinavien och i så fall endast i de mildare delarna. Den vanligaste arten är Y. gloriosa. Det verkar finnas ett antal olika varianter med olika utseende varav vissa inte är så härdiga. En del har långa böjda blad medan andra har korta, breda och styva blad. Det är inte säkert att de alla verkligen tillhör samma art. En närbesläktad art som ofta sammanförs med Y. gloriosa är Y. recurvifolia. Det råder mycket förvirring kring skillnaderna mellan dessa arterna. Somliga hävdar dessutom att Y. gloriosa i själva verket är en korsning mellan Y. aloifolia och Y. filamentosa och att Y. recurvifolia är en korsning mellan Y. aloifolia och Y. flaccida. Y. aloifolia är dock i sig själv troligen inte tillräckligt härdig för att klara sig utan problem i Skandinavien.
Det är vanligt att när stammen hos en Y. gloriosa blir högre så tyngs den ner så att den istället kryper efter marken.
Yucca recurvifolia (märkt Y. gloriosa), Botanisk Have i Köpenhamn.
Blommande Yucca × floribunda, Göteborg 1998.
Yucca × floribunda
Ett härdigare alternativ till Y. gloriosa är Y. × floribunda som är en korsning mellan Y. filamentosa och Y. gloriosa. Den är stambildande precis som Y. gloriosa, dock är det tyvärr möjligt att den ibland har ärvt beteendet att vissna ner efter blomningen från Y. filamentosa. Det verkar finnas flera olika varianter av Y. × floribunda i handeln. Vissa liknar Y. gloriosa med gröna böjda blad medan andra har blågröna styva blad. Återigen kan man ifrågasätta ifall alla verkligen är Y. × floribunda men eftersom det är en korsning borde variationen vara större.
Yucca rostrata (?) i Big Bend National Park, Texas, 2007.
Andra stambildande arter
Förutom dessa arterna kan det finnas vissa stambildande arter från ökenstaterna som kanske skulle kunna klara sig i Skandinavien. Problemet är att de i allmänhet är fuktkänsliga och har svårt att klara kombinationen kyla och väta på vintern även om de skulle klara enbart kylan. Några arter som ofta nämns i dessa sammanhang är Y. rostrata och Y. thompsoniana. En liknande art som skulle vara intressant att testa är Y. elata, som i sitt ungdomsstadium påminner om Y. glauca fast är känsligare för väta. Där dessa arter växer tillsammans i naturen kan de vara svåra att skilja åt och i synnerhet Y. rostrata kan vara svår att artbestämma. Y. elata har visserligen längre blad och Y. thompsoniana har kortare blad men i övrigt är de ganska snarlika. Det finns ett antal olika lokala varianter av de flesta arter och med lite efterforskning borde man kunna hitta tåliga varianter av ganska många arter.
En annan mycket ståtlig art är Y. faxoniana, som kanske skulle kunna klara sig i de mildaste delarna av Skandinavien. Den är tyvärr också känslig för väta under vintern och behöver mycket väldränerad jord. En snarlik men något känsligare art är Y. carnerosana som nuförtiden ofta också anses tillhöra arten Y. faxoniana.
Agave havardiana och A. parryi var. huachusensis i JC Raulston Arboretum, Raleigh, NC (naturligtvis kan de inte bli så stora i Skandinavien).
Agave
I det här sammanhanget förtjänar även Agave att omnämnas. Visserligen finns det ingen Agave-art som är fullt härdig i Skandinavien men några arter kan klara sig med lite skydd på vintern. Problemet är inte kylan i sig, eftersom det finns några arter som är mycket köldhärdiga, utan kombinationen av kyla och väta. Kan man skydda dem för nederbörd på vintern så går det att övervintra de härdigaste arterna.
Den art som är mest känd är Agave americana, som visserligen tål en del frost men knappast kan klara sig på friland någonstans i Skandinavien. Vill man ändå testa den här arten så bör man försöka få tag på underarten A. americana subsp. protamericana (korrekt stavning), som möjligen kan klara sig i de allra mildaste delarna av Skandinavien om den får övervintra helt torrt. Fördelen med den här arten är att den är relativt snabbväxande och blir ganska storvuxen. De härdigare arterna är annars ofta väl så vackra eller ännu vackrare.
De allra härdigaste arterna är, i fallande ordning, A. parryi var. neomexicana (syn. A. neomexicana), A. parryi var. parryi och A. havardiana. Dessa ska även tåla en del fukt och väta under vintern. Vissa varianter av A. utahensis, t.ex. A. utahensis var. eborispina, A. utahensis var. kaibabensis och A. utahensis var. nevadensis, är kanske ännu mer köldhärdiga men förmodligen något mer känsliga för väta under vintern. En art som har uppmärksammats på senare år är A. montana, som förutom att vara härdig mot frost och kyla dessutom lär tåla fukt och väta samtidigt. Stämmer det verkligen, så skulle den kunna vara den bästa arten för Skandinaviska förhållanden.
Länkar
- Benny's Yucca Page
- Floridata: Yucca filamentosa
- Floridata: Yucca gloriosa
- Yucca & Yucca moth
- The Cactus and Succulent Plant Mall
- Mesa Garden
- Yucca (Agavaceae)
- navajo country
- The Yucca Page
- www.agavaceae.com
- BONAP Agavaceae Listing
- The Agave Pages
- Diskussionsforum: YUCCAYUCCA
- Diskussionsforum: The Pacific Northwest Dry Garden (låg aktivitet de senaste åren)
Om du har kommentarer eller förslag, e-maila mig:
