Palmer och andra exotiska växter för Skandinavien

[ In English ]

• Inledning
• Palmer
• Kaktusar
• Yucca & Agave
• Bambu
• Bananer
• Eucalyptus
• Städsegröna ekar
• Andra städsegröna lövträd
• Klimat
• Om dessa webbsidor
• Diskussionsforum

---

Om du har kommentarer eller förslag, e-maila mig:

Du är besökare nr:

sedan 27/12 1999

Uppdaterad 22/01 2012

Copyright © 1998–2014 Leif Klingström

Klimatet i Skandinavien

För att kunna bedöma om en växt kan klara sig på en viss plats måste man naturligtvis veta hur härdig växten är men man måste också ha goda kunskaper om klimatet på platsen. Det som främst begränsar är de lägsta vintertemperaturerna, längden på frostperioderna, om marken är snötäckt och luftfuktigheten. För att underlätta bedömningen har många länder delats upp i olika härdighetszoner. Genom att ta hänsyn till och utnyttja lokalklimatet kan man förbättra förutsättningarna för känsliga växter. Det är bra att ha kunskaper om det allmänna klimatet i Skandinavien och de faktorer som styr klimatet. Det verkar som om klimatet i framtiden kommer att bli betydligt mildare på grund av en ökad växthuseffekt vilket kommer att vara gynnsamt för känsliga växter.

Tyvärr är det svårt att få tag på mer omfattande historisk meteorologisk data för Skandinavien på internet. De meteorologiska instituten i Skandinavien delar till skillnad från sina amerikanska motsvarigheter i allmänhet inte med sig av historisk meteorologisk data utan ersättning. SMHI i Sverige delar nu dock åtminstone med sig av statistik för de senaste 10 åren.

Härdighetszoner

I Sverige har Riksförbundet Svensk Trädgård delat in landet i ett antal härdighetszoner med zon 1 i söder och upp till zon 8 i norr (ju högre zon, desto kallare klimat). Detta zonsystem skapades egentligen ursprungligen för fruktodlare men har blivit allmänt accepterat och de flesta växter som säljs i Sverige har härdighetsangivelser enligt detta system. Huruvida det finns en motsvarande indelning för Norge vet jag inte. I Danmark behövs knappast några härdighetszoner eftersom klimatet är ganska likartat överallt och de största skillnaderna finns mellan kusttrakterna och inlandet.

I USA har USDA (United States Department of Agriculture) delat in landet i ett antal olika växtzoner baserade enbart på den genomsnittliga årliga minimitemperaturen (ju högre zon desto varmare klimat) (se USDA Hardiness Zone Maps). Det går naturligtvis bra att dela in övriga världen i USDA-zoner utifrån samma definitioner och det är det närmaste ett internationellt system vi har. Problemet är att denna zonindelning inte tar någon hänsyn till sommartemperaturerna. De flesta härdighetsangivelser enligt USDA-systemet är baserade på erfarenheter från östra USA där somrarna är mycket varma. En växt som är härdig till en viss zon i östra USA är ofta inte alls härdig i samma zon i Europa. Faktum är att USDA-zonangivelserna inte ens stämmer särskilt bra mellan olika delar av USA eftersom den amerikanska västkusten har ett klimat som mer liknar det i Västeuropa med relativt svala somrar. Naturligtvis går det inte att skapa ett enkelt zonsystem som passar för alla växter och kan användas överallt men USDA-systemet är bättre än inget alls. Ett mer heltäckande system skulle behöva vara flerdimensionellt och ta hänsyn till flera olika faktorer samtidigt.

USDA-zonerna baseras på den genomsnittliga årliga minimitemperaturen enligt tabellen här intill. För att förfina indelningen har man dessutom delat upp varje zon i två halvzoner (A och B).

För Skandinaviens innebär det här att de inre delarna av Danmark tillhör i huvudsak zon 7B eller 7A medan många kusttrakter tillhör zon 8A, eller i gynnsamma fall, rentav zon 8B. Även stadskärnorna i de flesta danska städer tillhör troligen zon 8A eller, i vissa fall, 8B.

Södra Sveriges kusttrakter ligger huvudsakligen i zon 7B. De allra mildaste områdena i Skånes och möjligen även i Blekinges, Smålands, Ölands och Gotlands kusttrakter kan tillhöra zon 8A liksom stadskärnorna i städerna längs Öresund och sydkusten. Zon 7A sträcker sig upp till Stockholmstrakten. De centrala delarna av Stockholm tillhör t.o.m. zon 7B. Norr om Stockholm och i Sydsveriges inland tar zon 6 vid och så vidare. Lite slarvigt kan man säga att zon 1 enligt det svenska systemet ungefär motsvarar USDA zon 7B, och zon 2, USDA zon 7A.

Norges västkust är mycket mild och ligger huvudsakligen i zon 8A. De allra mildaste delarna tillhör zon 8B och kanske även 9A. Längre österut och norrut tar zon 7B och 7A vid. Zon 7 sträcker sig troligen upp norr om polcirkeln. Oslotrakten ligger troligen i zon 6, eller i bästa fall, zon 7A.

Man bör dock komma ihåg att Skandinavien har svala somrar, det gäller i synnerhet västra Norge, och många härdighetsangivelser enligt USDA-systemet stämmer inte så bra i Skandinavien. Växter från östra USA är i allmänhet betydligt mindre härdiga i Skandinavien. För växter från sommarsvala områden (Västeuropa, nordamerikanska västkusten, Nya Zeeland, Chile, Tasmanien och många bergstrakter runt om i världen) kan härdighetsangivelser enligt USDA-systemet faktiskt ändå stämma ganska bra även för Skandinavien. För palmer begränsas härdigheten verkligen i huvudsak av minimitemperaturerna på vintern. Man bör dock räkna med att de är minst en halv USDA-zon mindre härdiga i Skandinavien än i USA.

Lokalklimat

Normalt sett sjunker temperaturen med höjden men på vintern när det är klart väder uppstår det lätt inversion, dvs att luften istället blir kallare ju närmare marken man kommer. Det uppkommer genom att marken strålar ut värme rakt ut i rymden och kyler av luften närmast ovanför. På vintern är marken ofta snötäckt och även om snö är vit så är den troligen en effektiv svartkropp i det infraröda området. Eftersom snön isolerar marken, tar snön värmen enbart från luften och det kan snabbt bli mycket kallt. Luften i sig själv kan dock inte avge värme genom strålning utan kyls enbart av marken. Inversion är ett mycket stabilt tillstånd och luften rubbas inte så lätt. Det är helt vindstilla vid inversion. Möjligen kan det förekomma svaga strömmar av kalluft längs sluttningar. Vid inversion kan det bli mycket kallt vid marken trots att det kan vara betydligt mildare en bit upp i luften. Inversion kan förekomma nattetid vid klart väder under hela året och orsaka nattfrost på våren och hösten. Skillnaden är att inversionen normalt bryts upp när solen stiger upp på morgonen. På vintern är marken ofta snötäckt, vilket reflekterar solljuset, och den lågt stående solen orkar därför inte värma upp marken tillräckligt för att bryta inversionen. Inversionen kan då vara i flera dagar eller veckor.

Den viktigaste faktorn som kan mildra klimatet lokalt är vatten. Dels utgör vattnet en stor värmereservoar som tar upp värme på sommaren och avger den på vintern. Fryser vattnet på vintern mildrar det dock inte lika effektivt längre. Den andra viktiga faktorn är det blåser helt enkelt mer vid kusten eftersom det är öppet. Vid kusterna gör vindarna att inversionen lättare bryts medan i inlandet blåser vindarna ovanför inversionsskiktet.

Städer kan mildra lokalklimatet betydligt på vintern. Det kan bildas lokala "urban heat islands" över städer. Dels så bidrar alla mänskliga aktiviteter med värme och dels kan avgaser från förbränning lägga sig som ett lock över staden vid inversion och reflektera tillbaka värmestrålningen från marken. Luften över städer blir lätt mycket smutsig vid inversion. Förmodligen bryts dock inversionen lättare upp ovanför städer än ovanför den omgivande landsbygden. Även på sommaren är det ofta varmare i städer men det beror på att alla byggnader och vägar lätt värms upp av solen samtidigt som avdunstningen är liten.

Vid inversion stiger temperaturen med höjden. På berg och kullar blir det därför inte lika kallt som på marken nedanför. Sydsluttningar är speciellt gynnsamma eftersom de lätt tar upp solvärme samtidigt som kalluften dräneras bort vid inversion. Vinodlingar på kontinenten ligger ofta på sydsluttningar på berg och kullar. Tyvärr är södra Skandinavien och i synnerhet Danmark ganska platt. Möjligen kan man ha en viss nytta av det på några platser i Skåne. Norge är dock ganska bergigt. Tyvärr sjunker temperaturen med höjden på sommaren och Norge är redan ganska svalt på sommaren. Men en viss nytta kan man säkert ha av det ändå, speciellt på sydsluttningar.

Allmänt om klimatet i Skandinavien

Klimatet i Skandinavien domineras av västvindarna från Atlanten som speciellt på vintern för in luft som värmts upp av Golfströmmen. Klimatet i Skandinavien är betydligt mildare än någon annanstans i världen på motsvarande breddgrad. Den Skandinaviska fjällkedjan gör dock att klimatet i norra Sverige blir mer kontinentalt med relativt varma somrar och ganska kalla vintrar. Kalluften ligger lätt kvar över norra Sverige och byggs upp allt mer i skydd av fjällkedjan. I gengäld har västra Norge desto mildare vintrar men tyvärr även svala somrar.

Danmark och södra Sverige påverkas i huvudsak av atlantvindarna men får ibland även smaka på vinterkylan eller sommarvärmen från Ryssland. Eftersom Danmark och Sydsverige omges av vatten mildras dock vädret på vintern under kalla perioder. När det blåser kalluft från Ryssland så måste den passera Östersjön och tar då upp värme och fukt från vattnet. Ofta innebär det snöfall i Sydsverige. Allra kallast blir det när kalluft drar ner från norra Sverige eftersom det inte finns något som kan stoppa eller mildra den. Detta kan även drabba Danmark men för att nå dit måste luften i alla fall passera över öppet vatten och mildras då något.

På sommaren är temperaturerna ganska likartade över hela Skandinavien. Det är lite svalare i västra Norge och allra längst norrut. Medeltemperaturen i juli är ungefär densamma i Stockholm, Oslo och Köpenhamn. På vintern är temperaturskillnaderna ofta mycket stora mellan norra och södra Skandinavien och i synnerhet mellan den östra och västra sidan av fjällkedjan.

Faktorer som styr klimatet i Skandinavien

Den globala cirkulationen i atmosfären karakteriseras av ett antal olika cirkulationsceller och konvergenszoner eller fronter. De viktigaste är Hadleycellerna i tropikerna där varm och fuktig luft stiger vid den intertropiska konvergenszonen vid ekvatorn och därefter transporteras norrut respektive söderut till ungefär 30:e breddgraden där luften sjunker och strömmar tillbaka mot ekvatorn längs jordytan med passadvindarna. Norr respektive söder om Hadleycellerna finns Ferrelcellerna och vid polerna polarcellerna. Ferrelcellerna och polarcellerna möts vid polarfronten. Polarcellerna och i synnerhet Ferrelcellerna är dock inte alls lika starka och tydliga som Hadleycellerna och existerar mest statistiskt. Både den intertropiska konvergenszonen och polarfronterna vandrar norr och söderut med årstiderna. När det är sommar på norra halvklotet är alla fronter förskjutna norrut och på vintern är de förskjutna söderut. På vintern bildas ofta ytterligare en front norr om polarfronten, den s.k. arktikfronten.

Ju närmare polerna man kommer desto starkare bör jordens rotation sig påmind i form av Corioliskraften. Detta gör att polarfronten inte blir stabil utan ringlar sig fram. Det vågmönster som polarfronten bildar runt polen kallas Rossbyvågor (efter den svenske professorn Carl-Gustaf Rossby). Ofta bildas vandrande lågtyck längs Polarfronten och som följer Rossbyvågorna. Dessa lågtryck har stor betydelse för värmetransporten mot nordligare breddgrader. Amplituden på Rossbyvågorna varierar med tiden. Ibland kan Rossbyvågorna hindras av stabila högtryck som orsakar blockering. Vid blockering är amplituden på Rossbyvågorna stor och ofta uppstår extrema väderlekstyper som kan vara under en längre tid. Det kan t.ex. leda till ovanligt varmt och torrt väder på sommaren eller sträng kyla på vintern. Till slut går Rossbyvågorna i upplösning för att sedan återbildas med nya västvindar som följd. Rossbyvågorna brukar ha en cykel på mellan 20 och 60 dagar.

Skandinavien har fördelen att ligga på västkusten av den eurasiska kontinenten. På vintern domineras det inre av kontinenten av högtryck. Eftersom luften roterar medsols över högtryck på norra halvklotet kommer de att suga ner kall luft från norr över Ostasien och mild luft från söder upp mot Europa.

Det verkar som om solens UV-strålning har betydelse för cirkulationen i stratosfären ovanför Arktis och i förlängningen även NAO. Solens UV-strålning kan variera kraftigt över tiden till skillnad från det synliga ljuset och värmestrålningen. Perioder med hög UV-strålning brukar förknippas med stark solvind och mycket solfläckar. UV-ljuset absorberas i huvudsak i ozonskiktet i stratosfären och bidrar till att värma upp stratosfären. Det gör att temperaturen stiger med höjden i stratosfären. Detta är praktiken detsamma som att det råder inversion, vilket ju brukar förknippas med stilla väder. Cirkulationen i stratosfären är mycket riktigt svag men har ändå betydelse för oss, åtminstone ovanför Arktis. Om solens UV-strålning varierar så innebär det cirkulationen i stratosfären påverkas. Den totala effekten i instrålningen av UV-ljus är mycket låg i förhållande till den totala solinstrålningen och påverkar jordens totala uppvärmning mycket lite. Däremot påverkas ju fördelningen av värme mellan olika delar av jorden av fenomen som NAO. Om NAO indirekt påverkas av solens UV-strålning så kan det ha stor betydelse för vintervädret i Skandinavien.

I vädersammanhang är "mannaminne" tyvärr ganska kort, ofta ungefär ett par, tre år sådär. Det är lätt att låta sig luras av ett antal milda vintrar och att tro att det är typiskt för klimatet och därigenom plantera växter som egentligen inte alls är härdiga i längden.

Klimatförändringar

Faktorer som styr jordens klimat

Naturliga faktorer som styr klimatet är solens utstrålning, vulkanutbrott, jordaxelns lutning, jordens bana runt solen och på längre sikt även kontinentaldriften. Dessutom finns naturliga återkopplade fenomen med lång tidskonstant som havsströmmar och nedisningar som kan förstärka och i viss mån också orsaka egna cykliska klimatförändringar. Solens totala utstrålning varierar ganska lite, som mest cirka 1% topp-till-topp. Detta är i sig inte tillräckligt för att leda till några kraftigare klimatförändringar. Solens UV-strålning kan däremot variera kraftigt, vilket påverkar cirkulationen i stratosfären, vilket i sin tur påverkar fördelningen av värme på jorden och i synnerhet runt polerna. Viktigare på lite längre sikt är Milanković-cyklerna, d.v.s. de cykliska variationerna hos jordbanans excentricitet (hur rund jordens bana är, ca 100 000 års periodtid), jordaxelns lutning (ca 40 000 år) och jordaxelns precession (vilken riktning jordens axel pekar mot, ca 20 000 år). Dessa cykler har olika periodtid och kan ibland förstärka eller motverka varandra. De påverkar inte den genomsnittliga årliga solinstrålningen till jorden men de har stor betydelse för hur solinstrålningen fördelas mellan halvkloten.

Istider

Istiderna har haft mycket stor påverkan på Skandinavien som helt eller delvis varit täckt av inlandsis upprepade gånger de senaste årmiljonerna. Innan dess var klimatet mildare i genomsnitt och nedisningar förekom inte under kallare perioder, åtminstone inte i Skandinavien. Går man längre tillbaka så var klimatet oftast ganska varmt och mer eller mindre subtropiskt. Den främsta anledningen till jordens klimat har svalnat är troligen att kontinentaldriften håller på att sakta av. Under perioder med kraftig kontinentaldrift höjer sig de mittoceaniska ryggarna betydligt mer över den omgivande havsbottnen och tränger undan stora mängder vatten som kan översvämma kanterna på kontinenterna. Havsvatten är mörkare än landområden och absorberar mer solljus, vilket höjer temperaturen på jorden. Dessutom frigörs koldioxid av den vulkaniska aktiviteten vid oceanryggarna. Under de nuvarande omständigheterna torrläggs allt mer av kontinentkanterna, mer solljus reflekteras och jorden svalnar av. Detta förstärks ytterligare när nedisningar väl börjar eftersom inlandsisar är helt vita. Dessutom binder de upp mycket vatten och kontinenterna torrläggs ytterligare. Även uppkomsten av bergskedjor som Himalaya har förmodligen haft en viss betydelse för istiderna. Likaså tycks klimatet ha svalnat när Nord- och Sydamerika fick kontakt för några miljoner år sedan, vilket stängde av havsströmmar mellan kontinenterna.

Att jorden har växlat upprepade gånger mellan nedisningar och varmare mellanperioder de senaste årmiljonerna beror på Milanković-cyklerna. Det norra halvklotet är känsligare för variationer i solinstrålningen eftersom det finns mer landytor där. Om solinstrålningen till norra halvklotet på sommaren är svagare under några tusen år så kan det utlösa en istid. Omvänt kan stark solinstrålning till norra halvklotet under några tusen år vara tillräckligt för att bryta en istid. Både istid och mellanistid verkar vara stabila tillstånd var för sig men Milanković-cyklerna kan tvinga över jorden från det ena tillståndet till det andra. Nedisningarna på det norra halvklotet styr även klimatet på det södra halvklotet. Nu spelar det dock inte så stor roll eftersom det i huvudsak bara är Antarktis som är nedisat på södra halvklotet och det gäller både när det är istid och mellanistid på norra halvklotet. Den antarktiska inlandsisen kan inte bli mycket större än den antarktiska kontinenten eftersom eventuell shelfis utanför kontinentkanten tenderar att brytas sönder ganska snabbt. Mindre nedisningar kan förekomma också i södra Sydamerika, Nya Zeeland och kanske även sydöstra Australien/Tasmanien.

Istid har varit normaltillståndet den senaste årmiljonen och istiderna tenderar att bli allt djupare. Utan människans påverkan kommer jorden om cirka 100 000 år troligen gå in i en permanent och mycket omfattande istid på norra halvklotet som inte ens Milanković-cyklerna förmår att bryta. Den kommer förmodligen att vara i åtskilliga miljoner år och kommer att brytas först när jordens kontinentaldrift åter tar fart igen. Människan är dock ganska uppfinningsrik och är nog kapabel att förhindra att det inträffar med hjälp av geoingenjörskonst. Vi kan dock inte helt förhindra de klimatförändringar som Milanković-cyklerna orsakar eftersom de påverkar fördelningen av värme på jorden.

Det historiska klimatet i Skandinavien

Tidigare har de klimatvariationer som observerats haft naturliga orsaker. Viktiga orsaker under historisk tid har varit variationer i solens utstrålning, vulkanutbrott och förändring av havsströmmar. Det verkar bland annat som om som det finns ett samband mellan temperaturen på jorden och längden på solens solfläckscykel (se Solar Activity and Climate). Det finns dock anledning att anta att människans utsläpp av bland annat koldioxid så småningom kommer att få märkbar påverkan på jordens klimat genom förstärkning av den naturliga växthuseffekten. Temperaturökningen under de sista årtiondena av 1900-talet är svår att förklara med enbart naturliga orsaker.

FNs klimatpanel IPCC presenterade i samband med sin rapport 2001 en kurva över den globala temperaturutvecklingen de senaste 1000 åren av klimatforskaren Michael E. Mann. Enligt denna kurva som har blivit känd som "The Hockey Stick" (hockeyklubban) så har temperaturen stigit kraftigt de senaste 100 åren, medan det anmärkningsvärda är att det knappast går att urskilja den medeltida värmeperioden eller den lilla istiden. Denna eller liknande kurvor har använts som argument för att människan har förändrat klimatet genom sina utsläpp av koldioxid. Framförallt har den haft betydelse för Kyoto-avtalet som skulle förmå jordens länder att begränsa sina utsläpp.

För att göra det hela ännu värre tydde dokument som kom ut efter ett dataintrång 2009 på att forskare vid Climatic Research Unit vid University of East Anglia hade försökt manipulera data och åsidosätta peer-review-processen vid publiceringen av resultaten. Skandalen blev känd som Climategate i media och utnyttjades av klimatskeptiker som hävdade att det förekom en konspiration mellan klimatforskare. Visserligen visade senare utredningar att det inte hade förekommit något fusk, men trovärdigheten för klimatforskningen hade ändå skadats allvarligt.

Vissa kritiker av teorin om den ökade växthuseffekten framhåller att många meteorologiska mätstationer finns i städer och att temperaturerna där har ökat snabbare det senaste århundradet än på jorden i övrigt. Detta är visserligen sant men givetvis har detta redan tagits med i beräkningarna.

Framtidens klimat i Skandinavien

En ökad växthuseffekt på grund av människans utsläpp kommer främst märkas vid polerna. Polarfronten kommer att förskjutas norrut. Den största temperaturökningen kommer att ske på vintrarna och det årliga temperaturintervallet kommer att minska. Minimitemperaturerna kommer att höjas allra snabbast. Även Sydeuropa kommer att påverkas genom att somrarna kommer att bli mycket heta. Det verkar även som om de tropiska orkanerna kommer att bli kraftigare även om de kanske inte direkt blir fler. Kategori-5-orkaner som Andrew (1992) och Katrina (2005) kommer att bli vanligare. Det är däremot inte alls säkert att Skandinavien kommer att drabbas av fler stormar, de kan mycket väl bli färre då temperaturskillnaden mellan polerna och ekvatorn minskar. Simuleringar av det framtida klimatet har givit lite olika resultat efterhand som modellerna förbättras. Simuleringsresultaten kommer säkert att revideras även framöver. Faktum är att modellerna nu har blivit så pålitliga att man t.ex. kunde avslöja mätfel i satellitmätningar av temperaturen i troposfären (se Supermodeller enige - men får de ret?).

Om temperaturökningen fortsätter i nuvarande takt och ingen dramatisk förändring sker så kommer förhållandena för exotiska växter att bli gynnsammare i framtiden. Många växter som idag är marginella kommer att bli pålitligt härdiga. Om hundra år kanske Trachycarpus fortunei är härdig upp till Stockholmstrakten och i de mildaste delarna av Skandinavien växer flera andra palmarter. Städsegröna lövträd kommer att vara ett alternativ till barrträd och den som är riktigt djärv kanske experimenterar med de härdigaste Citrus-varianterna eller korsningar mellan Citrus och Poncirus. Å andra sidan kommer folk kanske vara så konservativa att de fortsätter plantera samma växter som idag.

Kallare vintrar istället?

Ja, det finns faktiskt en viss risk att den globala uppvärmningen kan ge kallare vintrar i Skandinavien, åtminstone under ett antal decennier framåt. Om Arktis värms upp allt mer så blir temperaturgradienten relativt tropikerna lägre. Därmed riskerar värmetransporten från tropikerna att försvagas. Detta kan leda till svagare västvindar över Europa under vintern, vilket får till följd att den sibiriska kylan lättare kan breda ut sig över Skandinavien.

Vintrarna 2009–2010 och 2010–2011 var ovanligt kalla i Skandinavien, de kallaste vintrarna sedan 1987, medan temperaturerna var ovanligt höga i andra delar av världen. Samtidigt var mängden havsis i Arktis de föregående somrarna troligen mindre än på flera tusen år. Det är frestande att tro att det kan finnas ett samband men ingen vet egentligen exakt vilka konsekvenser den minskade havsisen kommer att få för klimatet. Det rimliga är att anta att det kommer att påskynda uppvärmningen av jorden. Tyvärr kan det också leda till att cirkulationsmönstren i atmosfären runt Arktis förändras, vilket kan vara ogynnsamt för Skandinaviens del eftersom som vi redan har ett ovanligt milt klimat för våra breddgrader. Det kan inte uteslutas att den minskade havsisen i Arktis kan leda till att kalla vintrar med ett negativt NAO-index blir vanligare i Skandinavien. Det speciella lufttrycks- och vindmönster runt Arktis som inträffade bland annat under vintrarna 2009–2010 och 2010–2011 har fått ett eget namn: Arctic Dipole Anomaly. Det är egentligen inte alls något nytt vindmönster men det har identifierats först på senare år. Detta vindmönster förknippas med högre temperaturer i Arktis och leder dessutom till att havsisen driver bort från Arktis, i synnerhet om det inträffar sommartid, och bidrar på så sätt ytterligare till avsmältningen.

Vissa forskare ägnar sig åt att göra prognoser av hur solen kommer att uppföra sig flera decennier framåt. Enligt dessa prognoser kommer solen gå in i en lugnare fas om några decennier med färre solfläckar, svagare solvind och mindre UV-strålning. Detta kommer att leda till svagare västvindar och kallare vintrar i Skandinavien. Något liknande inträffade under den andra hälften av 1600-talet i samband med Maunders minimum som dessutom sammanföll med den kallaste delen av den lilla istiden. Det var dock inte Maunders minimum som orsakade den lilla istiden utan det bidrog bara till att vintrarna blev ännu strängare i norra Europa.

Det finns en viss risk att en snabb temperaturökning skulle kunna leda till en så stor ökning av smältvatten från Grönlands inlandsis i Nordatlanten att Golfströmmen kan påverkas. I Atlanten utanför Grönlands östkust kyls salt havsvatten från Golfströmmen av och blir därmed tyngre och kan sjunka ner mot havsbottnen. Detta är den viktigaste platsen i världen för cirkulationen mellan ytvatten och bottenvatten i jordens oceaner och har stor betydelse för jordens klimat. Skulle smältvatten från Grönland strömma ut över detta område så skulle denna cirkulation kunna avstanna eftersom sötvatten är lättare än saltvatten. Något sådant inträffade troligen under slutet av den senaste istiden då stora mängder smältvatten som hade dämts upp av inlandsisen i Nordamerika plötsligt bröt igenom och strömmade ut i Atlanten. Detta orsakade troligen den plötsligt kallare perioden i slutet av den senaste istiden som är känd som Yngre Dryas (se The Great Climate Flip-flop). Något liknande kan möjligen ha inträffat även i Skandinavien då vatten från den Baltiska issjön strömmade ut i Atlanten. Risken för att något liknande skulle inträffa på Grönland nuförtiden är inte så stor eftersom inlandsisen där inte är så stor som den var i Nordamerika. Dock skulle en mycket kraftig avsmältning av inlandsisen ändå kunna leda till störningar på Golfströmmen och kallare klimat i Skandinavien. Det är dock inte nära förestående och kommer i så fall inträffa först om flera hundra år. Det är inte säkert att klimatet i så fall kommer att bli så väldigt mycket kallare än idag men det kommer säkert ändå kännas som ett kraftigt avbräck eftersom det kommer att föregås av en varmare period.

Mer om växthuseffekten.

Växthuseffekten är ett naturligt fenomen som bidrar till att göra temperaturen dräglig på jorden. Den i särklass mest betydelsefulla växthusgasen är vattenånga, där människans direkta bidrag är obetydligt jämfört med den naturliga avdunstningen. Det är en "orättvis" växthusgas eftersom den förekommer mest där det redan är varmt. Om temperaturen på jorden ökar på grund av andra växthusgaser så kommer det att förstärkas av en ökad halt av vattenånga. Koldioxid är en viktig växthusgas som i naturen släpps ut vid t.ex. vulkanutbrott. Människans utsläpp i atmosfären av koldioxid är dock betydligt jämfört med de naturliga utsläppen. Människan släpper dessutom ut flera andra växthusgaser utöver koldioxid, t.ex. metan, freoner och lustgas. De är mer potenta växthusgaser än koldioxid och får betydelse i atmosfären redan vid betydligt lägre koncentrationer. Deras livslängd i atmosfären skiljer sig också från koldioxid, vissa av dem bryts ner ganska snabbt medan t.ex. freoner är mycket stabila och långlivade. Det är troligt att en temperaturhöjning i huvudsak kommer att vara gynnsam för Skandinaviens del. Det kommer naturligtvis inte vara så bra för de som älskar snö och risken för kraftiga stormar ökar. Det kommer dock att vara gynnsamt för jordbruket eftersom vegetationsperioden kommer att öka men det ökar även risken för en del växtsjukdomar och skadedjur. Framförallt kommer kostnaderna för uppvärmning under vintern att minska. Även nederbörden kommer att öka vilket kan ge mer vattenkraft. Dessa fördelar får dock inte låta oss vara passiva i förhållande till koldioxidutsläppen.

Klimatforskarna har tagit fram ett antal olika klimatscenarier för framtiden som i sin tur bygger på olika utsläppsscenarier för växthusgaser. Dessa utsläppsscenarier utgör kanske den svagaste länken för klimatprognoserna. De bygger på antaganden om reserver av fossila bränslen som kanske inte är helt realistiska. Det som kanske kommer att rädda situationen i slutändan är att jordens oljetillgångar troligen är mer begränsade an vad som har antagits och kommer att ta slut så småningom med dagens förbrukningstakt. I praktiken kommer oljan aldrig ta helt slut – den blir istället bara dyrare och dyrare. Detta kommer då automatiskt leda till att alternativa och förhoppningsvis mer miljövänliga energikällor blir lönsamma. Reserverna av stenkol är däremot mycket stora och utgör kanske det verkligt stora klimathotet om de förbrukas.

Tyvärr kan man misstänka att USAs invasion av Irak åtminstone delvis var motiverad av att man ville säkra de stora oljetillgångarna i landet och att man på detta sätt ska kunna fördröja en nödvändig omställning till en mer ansvarsfull energianvändning. Naturligtvis utgjorde Saddam Husseins regim ett reellt hot, men då främst mot den egna befolkningen och mot grannländerna. Irak hade visserligen tidigare arbetat med att framställa olika massförstörelsevapen, delvis med hjälp från USA på den tiden då Iran sågs som det främsta hotet, men det tycks ha upphört i samband med Kuwait-kriget. Detta dög ändå för att övertyga den amerikanska befolkningen. Vidare bör man komma ihåg att vissa medlemmar av Bush-administrationen med nära kopplingar till det militär-industriella komplexet hade starka personliga ekonomiska intressen av ett krig.

Varken hotande klimatförändringar eller ökande bensinpriser kommer att kunna stoppa bilarna eller förmodligen ens minska vår energianvändning. Däremot kommer vi att bli tvungna att ställa om till andra bränslen eller energislag. Denna omställning kommer naturligtvis inte vara smärtfri och kommer att kosta en del. Det är dock ett tekniskt problem som går att lösa om bara viljan finns. Det finns inte heller någon anledning att starta krig för att säkra oljetillgångar. Det vore bättre att istället starta omställningen till alternativa bränslen och energislag. För privatpersoner kommer det förmodligen bli ekonomiskt intressant att köra elbilar för pendlingsresor till jobbet och för att göra inköp. För bilar som även ska kunna användas före längre resor kan plug-in-hybridbilar bli intressanta. De kan laddas som vanliga elbilar men även drivas med kemiskt lagrat bränsle för längre resor.

Solenergi har en totalt sett mycket stor teoretisk potential för energiframställning. Tyvärr är solljuset som svagast när vi i Skandinavien behöver mest energi. En storskalig energiframställning bör ske i soligare länder, t.ex. i Nordafrika, eller rentav till havs. Idag har vi nog inte tekniken för att åstadkomma en storskalig energiframställning med solens hjälp, men utvecklingen går snabbt framåt på detta område. En indirekt form av solenergi är att utnyttja levande växter (som spannmål, sockerrör, skog, alger m.m.) för att framställa bränsle till fordon. Naturligtvis kommer även detta att generera utsläpp i atmosfären, men åtminstone koldioxidutsläppen motsvaras av den koldioxid som växterna tidigare har absorberat från atmosfären. För bilarnas del vore etanol ett relativt enkelt alternativ till bensin. På senare tid har man även börjat behärska tekniken att framställa etanol av cellulosa. Åtminstone Sverige skulle ganska lätt kunna bli självförsörjande med etanol genom att framställa det av bland annat spannmål, hampa och kanske framförallt avfall från skogsindustrin. Givetvis får inte behovet att energi leda till att urskogar och orörd vildmark skövlas för att ge plats för energigrödor. Sverige är fortfarande ett skogstäckt land men relativt lite av detta är orörd natur och det mesta är artfattig planterad skog. Att använda detta för energiframställning vållar knappast några nya skador på naturen. Däremot orörda skogar i t.ex. Amazonas och Sibirien bör skyddas så att inte dessa går förlorade. I synnerhet Brasilien är en stor exportör av etanol från sockerrör och det är troligt att denna produktion kommer att öka ytterligare men det är inte acceptabelt att orörda regnskogar får ge vika för etanolproduktion. Ett alternativ till etanol kan vara metanol, vilket relativt lätt kan framställas av t.ex. skogsavfall med god verkningsgrad. Nackdelen med metanol är det är mycket giftigt och mer korrosivt för motorerna.

Även vindkraft har en teoretiskt stor potential för energiframställning. En uppenbar nackdel är att det inte alltid blåser när man behöver energin. Det blåser naturligtvis alltid någonstans och med ett väl utbyggt kraftledningsnät mellan olika länder kan man hjälpa varandra att kompensera för variationer i produktionen. På ett par kilometers höjd är vindhastigheterna högre och varierar inte lika mycket. Skulle man kunna utnyttja detta så har man tillgång till en mer säker kraftproduktion. För Sveriges del vore det förnuftigt att fortsätta med kärnkraft och även på sikt bygga nya kärnkraftverk med bättre verkningsgrad och högre säkerhet. Även Danmark borde satsa på kärnkraft, det vore åtminstone förnuftigare än att använda kolkraft. Det går visserligen att rena utsläppen från kolkraftverk ordentligt men koldioxiden återstår ändå. Det är möjligt att även ta hand om en del av koldioxiden men det skulle naturligtvis försämra verkningsgraden.

---

Länkar

Härdighetszoner:

• Härdighetszoner i Sverige
• USDA Zones in Europe
• USDA Hardiness Zone Maps
• Plant Hardiness Zones in Canada
• Hardiness Zones in China

Global cirkulation:

• Planetary-Scale Circulation
• Wikipedia: Rossbyvåg

North Atlantic Oscillation:

• North Atlantic Oscillation (NAO) Thematic Web Site
• Climate Indices: The North Atlantic Oscillation, The Arctic Oscillation
• NAO Index - Winter
• NAO Home Page

El Niño:

• El Niño Theme Page
• DMI: El Niño - et koblet ocean-atmosfære fænomen

Klimatförändringar:

• Met Office: Climate change
• NCDC: Global Warming
• Intergovernmental Panel on Climate Change (IPCC)
• Explaining observed global temperature changes
• DMI: Solar Activity and Climate
• Short articles about weather and climate
• The Great Climate Flip-flop
• The `Hockey Stick': A New Low in Climate Science
• The M&M Project: Replication Analysis of the Mann et al. Hockey Stick
• Wikipedia: Hockey stick controversy
• DMI: Klimaets hockeystav er brækket
• Climategate
• Wikipedia: Global Dimming
• RealClimate (blogg av ledande klimatforskare)
• CO2Science (propaganda från klimatskeptiker)
• Global Warming Art

Meteorologiska institut i Skandinavien:

• Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI)
• Danmarks Meteorologiske Institut (DMI)
• Meteorologisk institutt (Norge)

Övriga länkar:

• DMI's sider om klima
• Års- och månadsstatistik från SMHI
• Klimat, Markinfo
• World Climate: Weather rainfall and temperature data
• United States Interactive Climate Pages
• Regional Climate Centers - USA
• World Meteorological Organization (WMO)
• Meteorology FAQ
• NASA Goddard Institute for Space Studies
• NASA GISS: Volcanoes and Climate, Past and Present
• NASA GISS: The Climate of the Pliocene
• NASA GISS: Common Sense Climate Index
• NASA GISS: CSCI: København
• NASA GISS: CSCI: Stockholm
• NASA GISS: CSCI: Oslo/Blindern
• NASA GISS: CSCI: Bergen/Fredriksberg
• NASA GISS: CSCI: Stavanger/Sol
• NASA GISS: CSCI: Göteborg/Säve
• NASA GISS: CSCI: Visby Flygplats
• NASA GISS: CSCI: Ålborg

---

Om du har kommentarer eller förslag, e-maila mig:

[ Föregående sida ]

[ Inledning ] [ Palmer ] [ Kaktusar ] [ Yucca & Agave ] [ Bambu ] [ Bananer ] [ Eucalyptus ] [ Städsegröna ekar ] [ Andra städsegröna lövträd ] [ Klimat ] [ Om dessa webbsidor ] [ Diskussionsforum ]

Palmer och andra exotiska växter för Skandinavien

[ In English ]

Du är besökare nr:

sedan 27/12 1999

Den här sidan uppdaterades 20/02 2014

Copyright © 1999–2014 Leif Klingström