Jag var tvungen att såga ner och gräva bort min största Trochodendron aralioides under semestern. Anledningen är att den var angripen av honungsskivling (honningsvamp, honningsopp). Det finns flera olika arter men i det här fallet handlar det troligen om sydlig honungsskivling (Armillaria mellea), som i första hand angriper lövträd.

På senare år har flera friska träd vid mitt föräldrahem i Ängelholm angripits av honungsskivling. Det första trädet som angreps var ett valnötsträd (Juglans regia). Bladverket glesnade och vissa grenar var döda. Det syntes ett rötangrepp på stammen. Vid ett tillfälle bildades även ett kluster av svampar på stammen. Vid det laget visste jag inte vad honungsskivling var. Jag var mest orolig för att trädet skulle kunna falla under stormar och därför behövde fällas. Det var först ett år efter att trädet hade fällts som jag förstod att det drabbats av just honungsskivling. Jag grävde då upp stubben efter trädet för att förhindra ytterligare spridning. Honungsskivling sprids i marken med rotliknande så kallade rhizomorfer. Jag har nu lärt mig att känna igen rhizomorferna och kan skilja dem från riktiga rötter.

Ett par år senare angreps även min Trochodendron aralioides som växte i närheten. Till en början märkte jag mest bara att tillväxten hade försämrats och att den hade väldigt mycket blommor, men när jag undersökte stambasen närmare så såg jag att den närmast hade ringbarkats av röta. Under den lösa döda barken hittade jag de svarta rhizomorfer som är karakteristiska för just honungsskivling. Jag insåg att min T. aralioides hade blivit en smittkälla och behövde tas bort för att skona andra träd i närheten. Trots det väntade jag nästan två år innan jag nyligen tog bort trädet.

Min Trochodendron aralioides innan jag tog bort den. Nästan alla skott hade blommor.

Rotbitar med rhizomorfer från honungsskivling.

I början av den här sommaren förstod jag att ytterligare ett valnötsträd hade angripits av honungsskivling. Eftersom det inte växer särskilt nära de tidigare angripna träden så trodde jag att det inte inte var i farozonen. Även detta valnötsträd måste nu tas bort, inklusive stubben. Det finns flera andra träd som växer mellan de angripna träden som ännu inte ser angripna ut, bland annat två mindre exemplar av T. aralioides som jag nu är orolig för.

Jag tänker nu förklara krig mot honungsskivlingarna. Jag tänker ta bort gamla stubbar som kan vara smitthärdar. Dessutom angrips vissa arter lättare än andra, exempelvis syrener (Syringa sp.). En gammal syrenbuske som har funnits så länge jag kan minnas är angripen. Syrenbusken kan uppenbarligen leva med smittan. Samtidigt som gamla stammar på busken angrips och dör så skjuter den nya friska stammar från marken. Den har troligen varit angripen i många år och har kanske spridit smittan till det första valnötsträdet som insjuknade. Även om syrenbusken inte kommer att dö av honungsskivlingen så är den en smitthärd och måste tas bort.

Även om det inte finns några träd som är helt immuna mot honungsskivling så är vissa arter mer motståndskraftiga än andra. Stenek (Quercus ilex) är lyckligtvis en av de mer resistenta arterna. En av mina stenekar växer bara några decimeter från en angripen stubbe men ser helt frisk ut. Även andra ekarter liksom bokar (Fagus sylvatica) lär vara ganska resistenta. Även om vanlig valnöt uppenbarligen lätt angrips så lär svart valnöt (Juglans nigra) vara ganska resistent. I den del av trädgården som har angripits av honungsskivling kommer jag i första hand plantera resistenta arter. Jag hoppas att arter av Asiens gyllene ekar, exempelvis Q. longispica, Q. rehderiana och Q. aquifolioides ska vara resistenta, eftersom de ju är släkt med stenekar. Det växer annars en Araucaria araucana, som tyvärr är en potentiellt känslig art för honungsskivling, i den direkta farozonen. Möjligen kan den räddas av att Armillaria mellea föredrar lövträd. Jag har även ett fint exemplar av portugisisk lagerhägg (Prunus lusitanica) som växer nära det senast angripna valnötsträdet. Släktet Prunus brukar anses vara känsligt för honungsskivling, men vanlig lagerhägg (P. laurocerasus) ska vara relativt tålig och jag hoppas att det även gäller portugisisk lagerhägg.

Det hade varit trevligt om det hade gått att bekämpa honungsskivling med andra svamparter. En del arter av Trichoderma kan bekämpa vissa skadesvampar, men det är osäkert hur effektiva de är mot just honungsskivling. Jag har annars det senaste året vid omplantering börjat använda en produkt vid namn Rootgrow, som innehåller gynnsamma mykorrhrizasvampar. Jag vet inte om de kan bekämpa honungsskivling, men de stärker åtminstone plantorna, vilket borde göra dem mindre mottagliga.