Det känns tyvärr lite ledsamt när man vandrar i trädgården då mycket är både dött och skadat.Plantor som till min förvåning och glädje överlevde förra vintern är döda såsom Phormium cookianum (kan ev. vara liv i rötterna) och en del kaktusar såsom Opuntia engelmannii och O. macrocentra. Min Yucca gloriosa-hybrid som såg halvdöd ut förra våren men som tog sig är helt nervissnad. Förhoppningsvis skjuter den nya skott men det blir ju som att börja från början. Yucca schottii dog medans Y. recurvifolia och Y. faxoniana x glauca klarade sig utan skador (hade regnskydd) liksom Y. glauca. Min enda sedan förra vintern överlevande Aucuba har överlevt med lite bladfall liksom till min förvåning Cistus albanicus.
Även Gunnera (tydligen inte så ömtåliga som det ryktas om) och Tetrapanax har överlevt, så ock mitt fikon. En växt som är härdigare än vad man kan tro är Ilex aquifolium som i stort klarat sig oskadd. Cistus laurifolius däremot har en hel del bladskador och några döda grenar.
Sedan finns det ju en hel del plantor som är nedfrysna samt perenner som det bara är att vänta och se om de överlevt såsom Eucalyptus, Fatsia, Musa, Hedyschium, Eucomis m.fl. Jag kan också tillägga att en del kaktusar som jag trodde var superhärdiga har kilat såsom vissa Echinocereus triglochidiatus samtidigt som t.ex. Escobaria organensis från sydligaste New Mexico har överlevt utan skador. Sedan är en av två Opuntia humifusa från Wisconsin svårt skadad, en planta som måste klara -40 grader där hemma. Underliga är herrans vägar.