Den senaste vintern använde jag inga lecakulor. Det behövdes egentligen inte heller vintern 2006/2007 men jag använde det ändå av gammal vana. När jag använder lecakulor så fyller jag bara upp en eller ett par decimeter i botten innanför frigolitskyddet. Resten av stammarna sticker upp ovanför lecakulorna. Jag brukar också fylla upp med mindre frigolitbitar i botten av skyddet så att det inte ska gå åt alltför mycket lecakulor. Det är ganska besvärligt att hantera lecakulorna, i synnerhet när jag ska ta bort skyddet på våren. Jag vet inte exakt hur mycket nytta de gör men de delar av stammarna som är skyddade av lecakulorna blir mindre skadade under kalla vintrar. Dessutom skyddar de stammarna där det behövs som bäst; jag har fått intrycket att stammarna är mer känsliga i basen där själva tillväxtknoppen sitter. Slutligen så eliminerar lecakulorna helt risken för tjäle innanför skyddet.

Det var egentligen inte min idé att använda ett skydd av frigolitskivor eller att fylla på med just lecakulor. Det var istället Kjell Persson som föreslog det för mig. Jag vet inte om han gör exakt likadant själv. Det har iallafall fungerat bra för mig under ganska många år nu även om det händer att jag förlorar en eller annan stam ibland. Jag skulle tro att frigolitchips som man använder som utfyllnad i paket kan fungera minst lika bra som lecakulor. Det får naturligtvis inte vara alltför blåsigt när man hanterar dem, annars får man leta efter dem i hela trädgården.