Jag funderade på det där för några år sedan. Jag tolkade då friland som permanent planterade växter utomhus som står fristående. Det skulle därmed inte vara frilandsodling att t.ex. spaljera eller odla mot en vägg. Underförstått är också att växten inte skyddas (förutom eventuellt på traditionellt svenskt sätt, med en granruska!).

Jag har nog för egen del fått en lösare syn på det där med friland, och gör nu distinktionen mellan växter som jag har ute året runt och de som jag gräver upp/tar in. Det finns förstås inget rätt eller fel här så länge man inte ljuger om vad man åstadkommit. Jag har inget problem med att skydda vissa växter år ut och år in om de kräver det för att de ska gå att odla i mitt klimat. Sedan jobbar jag bara med passiva skydd, utan tillförd värme, eftersom jag tycker att min utmaning är att lista ut så billiga, enkla och effektiva skydd som möjligt utan att tillsätta el. Om någon annan vill använda el så är det okej.

Jag tycker inte exotism och härdighet är synonymer, dvs en växt kan vara exotisk oberoende om den är härdig eller ej. Det exotiska ligger i att växten inte ser ut att höra hemma här och skapar en känsla av främmande land. Exempel skunkkalla ser exotisk ut trots att den kommer från Alaska.

Skunkkalla till höger på denna bild. Några som besökt trädgården har trott att den är någon slags "jordbanan". Ledsen för dålig bild.

På samma sätt tycker jag att olivträd inte är exotiskt eftersom deras utseende liknar många inhemska eller härdiga växter t.ex havtorn, silverbuske, silverpäron.
Roligast tycker jag är att hitta en växt som ser exotisk ut (och kanske även har rykte om sig att inte gå att odla) som man lyckas med t.ex. rispappersbuske

Avrundning: Gör som du vill! Var tydlig med vad du gör så att andra kan lära sig av dig och du av andra.