När jag var i Washington så besökte jag National Arboretum. Det är ett mycket stort arboretum med asfalterade vägar inne på området så att man kan köra bil ut till de olika delarna av arboretet. Däremot är långtifrån alla delar uppodlade och många delar täcks av skog som förefaller vara ganska ursprunglig för trakten. Det finns även öppna ängslika områden. I praktiken används aboretet även som rekreationsområde för Washingtonborna. Jag såg många människor som hade picknick i olika delar av arboretet. Dessutom susade det förbi många motionscyklister i hög fart trots att det var drygt 30°C och hög luftfuktighet.

Den intressantaste delen är Asian Collections som ligger längst in i arboretet. Jag visste sedan tidigare att det växer en Rhapidophyllum hystrix där. Jag blev lite besviken när jag hittade den eftersom den faktiskt inte var fullt lika stor som jag hade förväntat mig. Dessutom växer den ganska skuggigt. På de bilder jag har sett tidigare ser det ut som om den växer i ett soligare läge. Jag antar dock att det verkligen är sammma exemplar. Jag letade efter fler exemplar men jag kunde inte hitta några. Att den växer så skuggigt kan bero på att träden intill har vuxit till sig och skymt palmen på senare år.

Jag hittade även en liten Musella lasiocarpa.

En liten Trachycarpus fortunei har uppenbarligen drabbats av röta i tillväxtknoppen och är döende. Jag såg ingen annan Trachycarpus i arboretet.

Det växer en dunge kraftig bambu längst ner i Asian Collections. Jag antar att det är Phyllostachys edulis eftersom det är få andra "härdiga" arter som kan bli så kraftiga.

Jag hittade ett intressant litet träd med lustiga städsegröna blad; Dendropanax trifidus. Det är en trädformig släkting till murgröna och Fatsia som tyvärr inte är särkilt välkänd. Det syns inte på bilden men en del blad är tredelade, vilket avslöjar likheten med murgröna. Den anges som härdig till USDA zon 7 så den borde vara värd att testa i de mildare delarna av Skandinavien.

Jag hittade en variant av en bekant art; Trochodendron aralioides f. longifolium. Den har relativt stora blad men är egentligen ganska lik varianten som växer i Göteborgs botaniska trädgård.

I Holly and Magnolia Collections växer det många olika kultivarer av Ilex opaca men även andra arter och korsningar av järnek. Det växer naturligtvis även många olika varianter av Magnolia grandiflora. Eftersom många av dem blommade när jag var där så hängde blomlukten i luften hela tiden. Lukten av blommorna hos Magnolia grandiflora är ganska lik lukten hos Magnolia virginiana.

Det växer även en Magnolia virginiana 'Henry Hicks' som är en städsegrön trädformig kultivar. Det växer visserligen Magnolia virginiana på många håll i Washington men det är alltid den nordliga, buskformiga och lövfällande varianten. Det här är en intressant variant för Skandinavien eftersom den kan vara ett härdigare alternativ till Magnolia grandiflora.

Det växer även en Magnolia 'Freeman' som är en korsning mellan Magnolia grandiflora och Magnolia virginiana. Även den borde vara intressant att testa i Skandinavien.

I Fern Valley hittade jag en Persea borbonia som är en härdigare och nordligare släkting till avokadoträdet. Även den borde vara intressant att testa i Skandinavien.

I närheten av Fern Valley hittade jag även ytterligare några mindre Rhapidophyllum. Bladverket såg lite skadat ut. Jag såg liknande skador på andra Rhapidophyllum i centrala Washington. Jag antar att det var en tuff vinter i år.

Jag såg annars många 'Crape Myrtles', Lagerstroemia indica. Det fanns nog flera arter eftersom bladstorleken varierade mellan olika plantor. Här är ett vitblommande trädformigt exemplar:

Lagerstroemia indica är förmodligen härdig i de mildare delarna av Skandinavien. Problemet är att de kräver en lång varm sommar för att överhuvudtaget blomma. I Centraleuropa går det men de blommar där först på sensommaren. I takt med att klimatet blir varmare så kan de kanske bli intressanta även i de varmare delarna av Skandinavien.

En del 'Crape Myrtles' liknar nästan syrenbuskar när de blommar.

En rak översättning av 'Crape Myrtle' till svenska skulle vara 'kräppmyrten' eftersom blommorna är kräppliknande.

I de mer orörda skogsklädda delarna av arboretet växer det massor av tulpanträd, Liriodendron tulipifera. Jag förmodar att tulpanträd är inhemska i området och att det är den ursprungliga vegetationen som är bevarad.

Tulpanträden kan bli mycket stora.

Det växer även ambraträd, Liquidambar styraciflua.

Man ser även vildväxande exemplar av Albizia julibrissin på många håll i Washingtontrakten. De är inte inhemska utan förvildade och kommer egentligen från Asien ursprungligen.

På vissa håll i arboretet ser det ut som rena vildmarken. Det är svårt att föreställa sig att man befinner sig i huvudstaden för ett av de mäktigaste länderna i världen. Fåglarna kvittrar och man hör bara stadens brus mycket avlägset. Här skymtar man den stillaflytande Anacostia River bortom träden.

På andra ställen blir man ändå påmind om var man befinner sig.

På det hela taget tyckte jag att National Arboretum var en besvikelse. Det borde ha kunnat finnas fler intressanta växter. Jag saknade bland annat städsegröna ekar. Det borde nog finnas långt fler intressanta trädslag som skulle kunna klara sig i Washingtontrakten. Det finns trots allt en del guldkorn där men det är ändå tveksamt om det är värt besväret att ta sig ut till National Arboretum.

National Arboretum ligger i östra delen av District of Columbia och befolkningen i den delen av Washington är nästan uteslutande svart. För att komma dit var jag tvungen att åka lokalbuss sista sträckan ut till arboretet och jag var den ende vite personen på bussen på både dit- och tillbakaresan. Det gick bra på ditresan men på tillbakaresan uppstod det dock en något hotfull stämning på bussen efter att en grupp unga män hade stigit ombord och fått syn på mig. Det var naturligtvis en intressant upplevelse i sig men inte riktigt något jag rekommenderar för andra.