Jag har täckt marken runt alla mina palmer. Jag har dessutom skyddat bladen på alla mina palmer utom en med dubbla fleecehuvor. I onsdags (18 feb) var det som kallast med −15,0 °C enligt min Netatmo temperatursensor som loggar temperaturen. En enklare termometer i närheten registrerade hela −16,3 °C. Jag litar dock inte lika mycket på den eftersom temperaturen fluktuerar mer enligt den. Jag vet inte om det verkligen stämmer eller om den är mer brusig. Min Netatmo temperatursensor medelvärdesbildar nog mer, vilket filtrerar bort tillfälliga variationer.

Min oskyddade palm, en Trachycarpus 'Nainital', har naturligtvis fått en del skador, men inte så mycket som befarat. Det nyaste bladet har knappt några skador alls. En del av de äldre bladen är torra i bladspetsarna, vilket dock inte är direkta frostskador, utan beror på de ihållande torra kalla vindarna från öster för ett par veckor sedan. Vindarna fick den dåvarande snön att torka bort utan att smälta. Det var nog mycket påfrestande för alla städsegröna växter. Jag har inte avtäckt och undersökt mina övriga palmer än. Förhoppningsvis har de färre skador, men de är nog inte helt oskadda.

Alla vinterskador beror nog inte på kylan. Min största Yucca gloriosa såg bra ut fram till för några veckor sedan. Plötsligt såg den lite stukad ut och var sned i toppen. Jag misstänker att det kan ha rasat ner snö från taket på den. Jag hade redan tidigare förankrat den i väggen med snören ifall den skulle bli nertyngd av snö. Den har nu möjligen brutits lite där jag har bundit snörena. Å andra sidan, hade jag inte förankrat den så hade nog hela stammen vält.

Jag kan inte se några vinterskador än på mina övriga växter, men det kan nog visa sig senare. I vissa fall kommer det nog inte visa sig förrän i sommar. Senaste gången vi hade kalla vintrar, 2010 och 2011, så förlorade jag alla mina palmer och även flera stenekar (Quercus ilex). Jag räknar med att mina största stenekar dock kommer att klara sig bra eftersom de överlevde de senaste kalla vintrarna. Det ska bli spännande att se hur min Q, myrsinifolia klarar sig eftersom den inte har varit med om lika mycket kyla förr. Detsamma gäller min Castanopsis cuspidata.

Det verkar som att den värsta kylan nog är över för vår del den här vintern. Att det blev så här kallt beror på flera Sudden Stratospheric Warmings ovanför nordpolen, vilket rubbade cirkulationen runt nordpolen och orsakade långvariga blockeringar. Att det uppstår blockeringar på vintern behöver inte nödvändigtvis leda till kallt väder för oss, utan kan lika gärna leda till längre perioder med milt väder. Den här vintern hade vi dock otur och fick en längre period med kyla. Samtidigt var det ovanligt milt på västra Grönland och Nuuk hade en medeltemperatur för januari på +0,1 °C. Den rubbade cirkulationen är ännu inte över men nu verkar det ändå som att vi kommer att få milt väder.

Det är sådana här kalla vintrar som definierar vilka växter som kan klara sig på friland på längre sikt. Den här vintern var dock inte lika allvarlig som tidigare kalla vintrar. Förhoppningsvis blir det inte mycket värre än så här i framtiden. Tittar man i statistiken så ser man dock att kalla vintrar sällan kommer ensamma, utan ofta i grupper av två eller tre år efter varandra. Senast var ju vintrarna 2010 och 2011. Innan dess var det vintrarna 1996 och 1997 och på 80–talet hade vi vintrarna 1985, 1986 och 1987. Alltså bör vi vara beredda på att även nästa vinter kan bli kall.