Min Castanopsis cuspidata har klarat den andra vintern ungefär lika bra som den första, trots att den senaste vintern var lite tuffare. Den frös tillbaka lite i skottspetsarna, men skjuter nu nya skott för fullt. Det var inte någon riktigt kall vinter med gamla tiders mått, men minimitemperaturen på −13,9 °C var ändå som under en genomsnittlig vinter förr i tiden. Min lager (Laurus nobilis) frös tillbaka kraftigt och även min Fatsia japonica frös tillbaka mer än vanligt.

C. cuspidata är nog egentligen ganska härdig, men kräver varma somrar för att uppnå full härdighet. De flesta andra arter av släktet kräver ännu varmare klimat. Inte ens i England tycks någon Castanopsis trivas riktigt bra. Jag har inte sett några riktiga träd där, bara buskar.

Jag har inte några förväntningar på min C. cuspidata, men är glad så länge den hänger med. Den tycks inte vara helt hopplös, även om den har vissa problem. Tidigare har den haft väldigt gula löv, vilket jag konstaterade berodde på mangan-brist. Jag avhjälpte det med extra mangan-tillskott. Egentligen tror jag inte att den hade någon brist på mangan, utan snarare att vårt svala klimat gjorde att den fick svårt att ta upp mangan.