Jag har äntligen kunnat besöka London igen efter pandemin. Jag hade inte problem med några pandemirestriktioner, men vissa restriktioner har hävts först nyligen. Exempelvis var man fram till för någon månad sedan tvungen att boka biljett i förväg för att besöka Kew Gardens. Avsikten var att undvika trängsel, men det känns lite märkligt med tanke på hur stort Kew Gardens är. Det kan naturligtvis samlas en del människor i växthusen, men när jag befinner mig i de mer avlägsna delarna av trädgården kan jag ofta vara helt ensam under långa perioder. Den stora smittrisken är istället tunnelbanan, som kan vara smockfull under rusningstid. Det kändes dock mindre trångt på tunnelbanan än på mina tidigare besök, så vissa personer undviker nog fortfarande tunnelbanan. Man ser fortfarande en del människor som använder munskydd, även om majoriteten inte gör det. För säkerhets skull tog jag en fjärde vaccinspruta några veckor innan min avresa, nu med uppdaterat vaccin för att skydda mot omikronvarianten, så jag var inte det minsta orolig för covid-19.

Ett större problem är att det har varit en varm och torr sommar i år, vilket har lett till en del skador. Det syns främst på vissa barrträd, varav några är helt döda. Somliga skador kommer troligen inte visa sig förrän om några år, då försvagade träd har angripits av skadesvampar, som honungsskivling. Londonområdet tycks vara hårdast drabbat och när man kommer längre bort, som i Hillier Gardens närmare Southampton, så syns knappt några skador. Ekar har i allmänhet klarat sig bättre, även om den närbesläktade Lithocarpus edulis tycks vara hårt drabbad.

Ett av mina främsta mål var att hitta det största exemplaret av Quercus crassifolia på de brittiska öarna. Jag har sett en del bilder av det på internet och det förvånade mig att jag kunde ha missat det under mina tidigare besök. Jag insåg att det inte kunde växa i närheten av övriga ekar i Kew Garden. De flesta ekar växer i nordvästra delen av parken och längs Syon Vista. På bilderna av eken på nätet kan man se att det växer en del cypresser i närheten, så jag insåg att jag borde leta bland barrträden istället. Till slut hittade jag trädet i den södra delen av parken som jag inte har utforskat lika noga. Jag kan förstå att jag har missat det tidigare, då det inte står i närheten av någon gångväg. Det går visserligen att skymta det, men det är lätt att missa det. Framförallt står det bland andra träd som jag är mindre intresserad av.

Till min stora chock var trädet i dåligt skick. Uppenbarligen var det ett av de träd som har drabbats av värmen och torkan. Det förvånar mig, eftersom arten kommer från Mexiko och Guatemala. Många grenar är vissna och trädet kommer att behöva en del beskärning, men förhoppningsvis kommer trädet att återhämta sig. Jag beklagar att jag inte upptäckte trädet tidigare när det var oskadat.

Q. crassifolia brukar beskrivas som lövfällande, men det här trädet tycks vara mer eller mindre städsegrönt. Det satt i varje fall kvar en del blad från förra året.

Varför är jag så intresserad av just Q. crassifolia? Jo, dels har den ovanligt stora, mer eller mindre städsegröna blad. Dessutom beskrivs den som ganska härdig (USDA-zon 7), trots att den kommer från Mexiko. Slutligen växer den kanske redan i Danmark, i Landbohøjskolens Have i Frederiksberg.

Jag hade hoppats att jag kanske skulle kunna hitta ekollon på trädet. I år var förutsättningarna för det nog sämre än normalt på grund av trädets skador, men troligen producerar trädet nog inte särskilt många ekollon heller under normala år. Anledningen är att ekar tycks vara mer eller mindre självsterila och behöver helst pollineras av andra träd. Även om det hade funnits ekollon så hade jag inte kunnat varit säker på om de hade varit artäkta. Q. crassifolia tillhör rödekarna, vilka är kända för att vara mycket promiskuösa och gärna korsa sig med andra arter inom rödeksgruppen. Det växte en annan rödek, Q. pagoda, ungefär hundra meter bort.

Jag hittade några tomma ollonskålar, vilket visar att trädet åtminstone tidigare år har producerat enstaka ekollon.

Det finns ett annat, mindre exemplar av Q. crassifolia i Kew Gardens som jag har sett tidigare. Det tycks lyckligtvis ha klarat värmen och torkan väl.

Det finns en del djurliv i Kew Gardens: många nordamerikanska gråa ekorrar, nyfikna gäss och skräniga halsbandsparakiter. Plötsligt fick jag se en räv som raskade över gräset.