Quercus rysophylla är en vacker städsegrön ek från nordöstra Mexiko med mycket speciella rynkade blad och där de nya skotten är röda. I samband med en tjänsteresa till Dallas år 2007 fick jag tag på ekollon av Q. rysophylla. Jag har sedan dess haft ihjäl två plantor på friland. De visade inte alls några tecken på härdighet, och frös ner varenda vinter. Jag skänkte även bort några plantor, som inte heller tycks ha klarat sig.
Samtidigt finns det ju en selekterad variant av arten på marknaden, Q. rysophylla 'Maya', som uppenbarligen tycks vara ganska härdig. Den förökas med ympning (podning) på någon besläktad art inom rödeksgruppen (Lobatae) av eksläktet, kanske Q. rubra. Jag har funderat en del över vad som gör just den varianten så härdig. Är det verkligen så stor variation i härdighet inom arten? Ökar härdigheten kanske tack vare att den är ympad på en härdigare art?
Jag har inte själv något exemplar av Q. rysophylla 'Maya', men jag har studerat bilder av den. Jag har börjat inse att något inte riktigt stämmer. Jag har fortfarande kvar frösådda plantor av Q. rysophylla, och de ser annorlunda ut. Jag vet inte hur stor variation det finns inom arten. Några av mina frösådda plantor är uppenbarligen hybrider med andra arter inom rödeksgruppen, och vissa av dem påminner om Q. rysophylla 'Maya'.
Q. rysophylla 'Maya' tycks avvika från arten i övrigt på följande punkter:
Min slutsats är att Q. rysophylla 'Maya' troligen egentligen är en hybrid med någon annan art inom rödeksgruppen. Arter inom den gruppen är ökända för att vara mycket promiskuösa med andra arter. Det förklarar också den högre härdigheten, eftersom vissa arter inom rödekgruppen är mycket köldhärdiga. Även om det är en hybrid, så är den ändå ganska lik en vanlig Q. rysophylla. Jag tycker dessutom att Q. rysophylla 'Maya' är vackrare än den vanliga Q. rysophylla.
Här är en bild av bladverket hos en vanlig Q. rysophylla i Dallas, Texas:
Här är en bild som Tobias har tagit av en Q. rysophylla 'Maya' i Solgårdparken utanför Køge: