Jag har inte mätt den men jag uppskattar höjden till omkring 170–180 cm. Den är uppodlad från ett ekollon som jag plockade i Kew Gardens 1997. Den har vuxit på friland sedan 1999. Jag grävde upp och flyttade den efter några år. Den såg lite klen ut efter flytten men återhämtade sig så småningom. Jag hade en till korkek som växte i ett skuggigare läge men den växte inte lika bra och dog efter några år.

Bladen brukar sällan överleva och förbli gröna hela vintern på korkeken till skillnad från mina stenekar. Den här vintern blev det dess räddning och det begränsade skadorna. Stenekarnas blad förblev gröna och fina långt in på vintern och nästan fram till våren. Det ledde uppenbarligen till uttorkning och till att grenarna vissnade tillbaka. De stenekar som står skuggigt och skyddat klarade sig dock betydligt bättre. Korkekar måste nog ändå vanligtvis anses vara mindre härdiga än stenekar och de växer inte heller lika snabbt. Lyckligtvis tycks de, precis som stenekar, inte kräva varma somrar för att växa och för att uppnå vinterhärdighet.

Det bör även nämnas att min största Turners ek, Quercus × turneri (Q. ilex × Q. robur?), också tappade alla blad, vilket räddade den från allvarligare skador. Den drabbades dock av barkskador nära marken, vilket den ofta råkade ut för när den var mindre men det har inte inträffat på senare år förrän nu. Ett annat exemplar, som jag har ympat själv och som står skuggigare, är helt oskadat och har även behållit några blad sedan förra året.