Som några kanske minns så skrev jag tidigare i våras att nästan alla mina fikon var i princip oskadda efter vintern.
Hej vad jag bedrog mig.

Något hände i slutet av mars eller någonstans där omkring.
En massdöd utan like har ägt rum i den laholmska fikonfloran.
Flera fikonplantor som stått på friland i flera år, och genomlidit betydligt kallare vintrar än den senaste, ser nu ut att ha gett upp fullständigt.
Under april månad fick flera av plantorna rödaktiga stammar plus att de stelnade ända ut i topparna.

Nu när de överlevande fikonen har slagit ut så syns det tydligt vilka som inte klarat vintern. Ett par sorter hade jag väl inte väntat mig så mycket av.
Däremot var det en smärre chock att min äldsta planta, som stått på friland i ca fyra år, inte klarade sig bättre än att den måste börja om nära marknivå.

Den lägsta tempen i vintras var -13 grader, och det var inte heller under -10 särskilt många gånger. Fikonen har, som sagt, upplevt betydligt strängare vintrar och klarat det bättre.

Det verkar vara av stor betydelse att ha fikon intill en husvägg, oavsett om det är södervägg eller annat väderstreck. Jag har två fikon mot en östervägg - ett "Bornholm" och ett portugisiskt fikon - och de har båda klarat sig mycket bra. "Bornholm" är i ypperligt skick och har kommit med nya blad i alla toppar plus att jag har räknat till ca 35 övervintrade fikon som sväller som tusan.
Portugisen är lite känsligare, men bryter blad i många toppar och har bara frusit tillbaka ett par centimeter på de grenar som inte bryter i topparna.

De fikon som tagit mest stryk i vinter står alla en bit ut i trädgården. Förvisso har de flesta ett plank intill sig, men det ger inte på långa vägar samma skyddande effekt som en husvägg med lätt utskjutande tak.

Jag har lärt mig en läxa. Man kan inte ropa Hej för tidigt på våren.
Men jag är glad att det mest fruktbärande fikonet också är det som klarat sig bäst.

//Pelle