O ja, jag är tillbaka i Dallas igen för åttonde och kanske(?) sista gången. Jag har varit i Dallas vid andra årstider men aldrig tidigare på våren. Jag är ju allmänt intresserad av städsegröna ekar och Quercus fusiformis (Texas Live Oak) har intresserat mig mer än många andra arter. Den är, som alla redan vet, nära besläktad med Q. virginiana (Southern Live Oak)och betraktas ofta som en härdigare underart. Bladen är mycket snarlika men växtsättet skiljer sig.
Nu är ju Q. fusiformis precis som Q. virginiana egentligen inte riktigt äkta städsegrön, utan fäller de gamla bladen omkring lövsprickningen på våren i mars. Vid den här tiden på året kan de ofta se lite glesa ut och med lite brunaktiga blad. Variationen från exemplar till exemplar är dock ganska stor. Vissa är fortfarande helt gröna medan andra är delvis kala. På några har de nya bladen redan slagit ut medan andra nog kommer att dröja ett tag.
Så här såg några exemplar (tillsammans med andra trädslag) ut i centrala Dallas:
Så här såg träden ut på närmare håll:
Vissa träd hade ganska mycket blad kvar:
Andra träd såg mer kala ut:
På en annan plats hittade jag en Q. fusiformis som var mer utslagen och full med hanblommor:
En viss gård utanför Dallas har en hel allé av Q. fusiformis:
Jag lyckades få tag på ekollon av Q. fusiformis redan på 90-talet och långt innan jag själv kom till Texas. När jag testade dem på friland så klarade de sig inte mycket bättre än Q. virginiana. De kräver uppenbarligen mycket sommarvärme för att uppnån full härdighet. Jag hade dock kvar flera exemplar i krukor som blev allt större med tiden. För två år sedan planterade jag ut den största. Den klarade den förra vintern med endast begränsade skador. Eftersom det var en mycket mild vinter så var det inte särskilt förvånande. Det som är anmärkningsvärt är att den tycks ha klarat den senaste vintern ännu bättre. Den har visserligen lite brunsvedda blad men det har ju ofta också ekarna i Dallas. Kanske kan Q. fusiformis uppnå bättre härdighet även i vårt klimat när de väl är etablerade.