Så länge det bara är bladskador på stenekarna så behöver det inte vara så illa. Har det uppstått stamskador så kan det vara värre. Stenekar är lyckligtvis ganska tuffa och kan återhämta sig även efter stamskador.

Mina stenekar ser utmärkta ut och skjuter nya skott för fullt just nu. Största problemet just nu är torkan som kanske kommer att begränsa tillväxten. Min korkek ser bättre ut än vanligt. Den brukar normalt tappa de flesta bladen under vintern och vara ganska kal vid lövsprickningen. Den här vintern har den för första gången behållit de flesta bladen även om en del blad har haft lite bruna kanter. Nu i samband med lövsprickningen börjar en del gamla blad få höstfärger, vilket tyder på att den kommer att fälla dem snart. Jag har tidigare inte kunnat studera hur länge bladen egentligen skulle sitta kvar på korkeken eftersom den alltid har fällt bladen i förtid. Den är uppenbarligen inte riktigt äkta städsegrön, utan snarare vintergrön, ungefär som Turners ek (Quercus × turneri).

Jag misstänker att min korkek eventuellt kan ha lite gener i sig från Turkisk ek (Q. cerris). Det växte Q. × hispanica (Q. suber × Q. cerris) i närheten av den korkek i Kew Gardens som är moderplanta till min egen planta. Nu finns det en västligare variant av korkek, Q. suber var. occidentalis, som ska vara härdigare än arten i övrigt men som också ska vara mer benägen att fälla bladen under vintern. Troligen är det en sådan jag har. Det är naturligtvis inte omöjligt att även Q. suber var. occidentalis kan ha lite Q. cerris i sig eftersom korkek och Turkisk ek korsar sig även i naturen. Det finns t.o.m. en ek, Q. crenata, som troligen är en naturlig hybrid mellan korkek och Turkisk ek och som i praktiken har blivit en egen art.