Det har nu gått ett tag sedan jag var i London, men jag har inte skrivit särskilt mycket om vad jag har sett, delvis därför att jag främst besökte trädgårdar som jag har besökt tidigare. Jag hade dock en ledig dag då jag hade möjlighet att besöka en "ny" trädgård inom räckhåll från London. Jag valde mellan Windsor Great Park och Borde Hill. Valet föll på Borde Hill, eftersom jag bedömde att det var en bra tid på året att besöka just den trädgården.

Borde Hill ligger utanför Haywards Heath mellan London och Brighton. Det är en vacker trädgård, men den publika delen är inte så stor. Områdena närmare huset är avspärrade för besökare. Det finns dessutom ett angränsande woodlandområde med en del ovanliga arter, som dock stänger för vintern redan 16:e september. Eftersom jag i normala fall besöker London senare på hösten, så insåg jag att det här var min chans att se det området.

Det finns även ett litet område med exotiska växter (Round Dell). Tyvärr saknas ofta namnskyltar eller så är de ibland ofullständiga.

Jag hade läst att Storbritanniens högsta Quercus semecarpifolia skulle växa i Borde Hill. Jag letade efter det både i trädgården och i woodlandområdet, men jag kunde inte hitta trädet. Efter att ha sökt på internet så kom jag fram till att det växer i ett område som heter Gore's Wood. Enligt Google Maps så ligger det ca 1,5 km väster om Borde Hill, men det tillhör uppenbarligen ändå ägorna. Jag bedömde att jag skulle kunna promenera dit. Jag visste dock inte om det skulle vara avspärrat och dessutom gäller ju inte heller den svenska allemansrätten. Jag ansåg ändå att det skulle vara värt ett försök. Det visade sig gå bra och blev en trevlig promenad genom lite engelsk landsbygd. Jag fick passera ett antal stängda grindar för att komma igenom kohagar.

På vägen till Gore's Wood såg jag denna stenek (Quercus ilex) som oväntat växte i en kohage.

När jag väl kom fram till Gore's Wood så visade det sig att det växte täta buskage i kanten av skogen. Jag hittade dock ett hål i buskagen och kunde gå in i skogen. Väl därinne visade det sig istället växa svårgenomträngliga björnbärssnår. Lyckligtvis hade någon röjt en stig genom björnbärssnåren som jag kunde följa. Plötsligt såg jag trädet. Hade jag inte sett flera exemplar av Q. semecarpifolia tidigare, så är jag inte säker på om jag hade känt igen det. Dessutom var det märkt som Q. dilatata.

Även om trädet mycket väl kan vara det högsta i Storbritannien så ser det inte särskilt imponerande ut. Det är ett ganska tanigt träd med en smal stam. Det får inte så mycket sol, så det har fått kämpa för att nå upp till ljuset. Exemplaret i Hillier Gardens är nästan lika högt men har en större krona och kraftigare stam.

På det hela taget var Borde Hill ändå lite av en besvikelse. Det är inte alls jämförbart med de andra trädgårdarna som jag brukar besöka. Det kan säkert finnas flera intressanta träd som står gömda i träddungar i området, men de är inte tillgängliga för vanliga besökare. Jag är ändå glad att jag har besökt Borde Hill, men jag kommer nog inte att återvända. Om man befinner sig i trakten av Haywards Heath så är Wakehurst Place ett bättre alternativ.