Jag borde kanske ha skrivit det här inlägget för en vecka sedan, eftersom det framför allt var då det snöade. Men snön har legat kvar och det är först nu som snön har börjat smälta på allvar. Det har dock kommit mycket snö och det kommer att ta ett tag att smälta bort allt.

Av någon anledning kom det stora mängder snö över bland annat nordvästra Skåne under förra veckan. Samtidigt var det betydligt mildare bara några mil längre söderut och där kom den mesta nederbörden som regn. Det som var mest förvånande var just den skarpa temperaturgradienten över Skåne. Visserligen brukar sydvästra Skåne vara lite mildare under vintern, men skillnaden brukar inte vara så stor.

Jag bor och arbetar ju egentligen i Lund, men under coronapandemin har jag mestadels arbetat på distans hemifrån. Det innebär att jag lika gärna kan arbeta från mitt föräldrahem i Ängelholm, ifall jag känner för det. När jag såg väderprognoserna i början av förra veckan så insåg jag att jag nog behövdes i Ängelholm för att skotta snö och se till så att inga växter knäcktes av tung blötsnö. När jag efter mycket snöskottande sedan återvände till Lund igen var det snöfritt där.

Min största stenek (Quercus ilex) klarade snön bra. Det lägger sig alltid mer snö på städsegröna träd, vilket främst drabbar barrväxter, men städsegröna lövträd ligger också illa till. Jag fick skaka av en del snö från grenarna när det var som värst. Stenekar har dock starka grenar och det ska nog mycket till för att knäcka dem. Även grenarna på min största Turners ek (Q. × turneri) blev kraftigt nedtyngda, men knäcktes inte.

Kylan och snön kom lite oväntat och jag hade inte hunnit skydda mina palmer mer än att jag hade täckt marken runt dem. Snön i sig är inget större problem. Visserligen blir bladen kraftigt nedtyngda, men de tycks vara anpassade för att tåla det. Däremot var jag orolig för kylan, då vissa prognoser hotade med temperaturer på ner till −15° C. I själva verket blev det inte kallare än −7° C som värst, vilket inte är någon fara för Trachycarpus fortunei.