DMI:s långtidsprognos slog fel och det blev aldrig någon kall vinter. Det inträffade dock en SSW, vilket skulle ha kunnat ge oss en kall vinter. Vi hade lyckligtvis tur den här gången.

Enligt SMHI:s definition är det nu vår i sydvästra Sverige sedan den 15:e februari, vilket är den första dagen som våren kan börja. Det krävs dock sju dygn i sträck med medeltemperatur över 0 °C för att det ska räknas som vår. Våren anses då ha börjat det första dygnet. Därefter kan det inte bli vinter igen. Denna definition har dock sina begränsningar. Förra året hann Skånes kusttrakter få vår i mitten av februari. Därefter slog kylan till efter en SSW över nordpolen, och det blev vinterväder med snöstormar i flera veckor. Enligt SMHI:s definition var det ändå vår i de områden där våren redan hade hunnit börja.

I år blev det aldrig meteorologisk vinter i Skånes kusttrakter plus några platser i Blekinge, Öland och Gotland. Vi gick alltså direkt från höst till vår. Det krävs fem dygn med medeltemperatur under 0 °C för att det ska räknas som att vintern har börjat. Det blev aldrig mer än fyra dygn i sträck i år. Detta är faktiskt ganska ovanligt. Även under i övrigt milda vintrar brukar det ändå bli någon köldperiod som är tillräckligt lång för att det ska räknas som vinter.

SMHI medger själva att deras årstidsdefinitioner inte har något större vetenskapligt värde och är mest till för att roa allmänheten.