Turners ek (Quercus × turneri, Q. ilex × Q. robur) klarar även de kallaste vintrarna i Ängelholm utan att frysa tillbaka. Däremot får de lätt stamskador, ibland även under relativt milda vintrar. Turners ek brukar förökas genom ympning/podning på grundstammar av Q. robur. Min största Turners ek (planterad 1993?) har fått stamskador under åtskilliga vintrar och alltid på samma ställe på stammen, strax ovan marknivå/ympstället. Det verkar lyckligtvis som om stamskadorna inte allvarligt påverkar hälsan hos trädet i övrigt och det växer och blir större för varje år. Efter ett antal milda vintrar kan skadorna läka och vallas över för att sedan öppnas igen efter en kall vinter. Jag har förstått att detta är ett ganska vanligt fenomen hos just Turners ek. Förhoppningsvis upphör det här beteendet när trädet blir större.

Den andra sidan av stammen har aldrig fått några stamskador:

Jag har en annan Turners ek som jag har ympat själv på en självsådd Q. robur. Jag var ganska ovan vid att ympa så jag gjorde det oavsiktligt en bit upp på grundstammen. Detta har fått den positiva effekten att trädet aldrig har fått några stamskador, eftersom de normalt sett uppträder strax ovanför markytan. Däremot har jag på senare år noterat att ympen har börjat bli alltmer påtagligt tjockare än grundstammen. Jag hade förväntat mig att grundstammen och ympen skulle vara ungefär lika tjocka. Fortsätter denna utveckling, är jag rädd att det kan leda till att stammen så småningom bryts.

Samma stam sedd från andra sidan: