Lördagen den 25 mars 2006 avtäckte jag äntligen mina palmer efter en ovanligt lång vinter. Minimitemperaturen för vintern, som inträffade i början av mars, var ungefär -15°C. Temperaturer på -14°C inträffade också flera nätter.

Min största Trachycarpus fortunei och min T. wagnerianus insvepta med vinterväv.

Min största Trachycarpus fortunei medan jag höll på att ta av duken. Det syns redan en hel del skador.

Så här ser bladen ut efter vintern. Vid första anblicken ser det inte så farligt ut men det är många små sprickor i bladen. De blad som bara har enstaka sprickor kommer att klara sig medan de som har mer omfattande sprickor kommer att visna tillbaka. Om ett bladsegment har mycket sprickor på ett ställe men är oskatt längre ut så kommer ändå hela den yttre delen av bladsegmentet att vissna tillbaka. Den här palmen kommer att se ganska ful ut om ett tag men den kommer säkert att återhämta sig igen senare i sommar. De nya bladen som är på väg att växa fram är helt oskadda. Frågan är om den hade klarat sig bättre utan skydd för bladen.

Inzoomning av detaljer på den förra bilden.

Min T. wagnerianus har också fått en del bladskador men ser på det hela taget bättre ut ändå.

Inzoomning av detaljer på den förra bilden.

Min största T. fortunei och min T. wagnerianus utan skydd för bladen. Presenningarna på marken runt palmerna får ligga kvar någon vecka till.

En liten T. fortunei "Greensboro" har fått omfattande skador. För denna plantan testade jag att använda svart fiberduk istället. Det var kanske inte någon god idé. Denna plantan har dock fått mycket skador även tidigare vintrar då den har haft samma typ av skydd som de andra palmerna.

En liten T. fortunei som jag planterade ut förra året har också fått omfattande skador. Även för denna plantan testade jag att använda svart fiberduk.

En annan liten Trachycarpus som har vuxit på friland i några år har däremot nästan inga nya skador efter den här vintern. Den har inte heller fått särskilt mycket skador under tidigare vintrar. Däremot växer den mycket långsamt och har svårt att ersätta gamla blad. Jag själv odlat upp den från frö av T.wagnerianus även om den ser snarare ut som en T. fortunei. Troligen är den en korsning mellan T. wagnerianus och T. fortunei.

Så här ser stammarna av Musa basjoo ut efter vintern. De yttre delarna av stammarna har frusit.

Mer Musa basjoo.

Så här ser stammarna ut om man skär bort den översta delen. De inre delarna av stammarna har inte frusit. Det är för tidigt att uttala sig om ifall de har klarat sig. Så här kan de ofta se ut efter en kall vinter. Det är först när de börjar växa, vilket de kan göra snart, som det går att säga om de har klarat sig.

Jag planterade ut svå små Eucalyptus perriniana och en liten E. debeuzevillei förra sommaren. Jag var orolig för att de inte skulle klara en kall vinter så jag beslöt mig för att skydda dem helt. Den vita "konen" innehåller en E. debeuzevillei och den gröna en E. perriniana.

För att jämför skyddsmetod skyddade jag min andra E. perriniana med vit fiberduk.

Min E. debeuzevillei ser bra ut.

Den E. perriniana som jag hade skyddat med grön vinterväv ser vissen ut. Vid närmare kontroll ser stammen fortfarande levande ut. Det finns lite hopp iallafall.

Min andra E. perriniana som jag hade skyddat med vit fiberduk ser helt oskadd ut. Det är uppenbart att vit fiberduk är att föredra för Eucalyptus.

Min lilla tebuske (Camellia sinensis var. sinensis) har fått en del solskador på bladen den senaste tiden. Jag borde ha skyddat den från marssolen när det var kallt.

Prunus lusitanica ser helt oskadd ut som vanligt. Bambupinnarna runtomkring är till för att hålla borta rådjur.

Min Turners ek (Quercus X turneri, Q. ilex X Q. robur) har behållit de flesta bladen den här vintern. Den var nästan helt grön fram till i början av mars men har sedan fått en del solskador på bladen.

Min största stenek (Quercus ilex) har klarat vintern som vanligt men har fått en del solskador på bladen under mars.

Närbild av solskador på Q. ilex.

Min Trochodendron aralioides är oskadd som vanligt. "Staketet" och bambupinnarna runtomkring är till för att hålla borta rådjur. Annars hade den nog inte haft så många blad kvar nu.

Min Araucaria araucana har tyvärr fått en del skador på barren den senaste tiden. Troligen är det solskador.